X

Licensjakt på varg: smart populationskontroll eller motsägelsefullt lagbrott?

Sveriges sätt att hantera vår utrotningshotade vargstam är minst sagt märklig.

Det motsägelsefulla är att vi slumpmässigt skjuter av 10% av populationen varje år för att få bukt med genetiska defekter, när anledningen till genetiska defekter är en för liten population. Visst - man kan hävda att det finns ett beslut på att vargstammen inte får vara större än 220 individer och att det då är bättre att skjuta av en del av populationen och så småningom ersätta individerna med nytt friskt genetiskt material från öst. Problemet med detta är dels att gränsen på 220 djur har ifrågasatts av flera forskare (Rovdjursutredningens egna forskargrupp föreslog en population på 500 vargar för att undvika inavel, mer än dubbelt så mycket som det nuvarande taket) och dels att det bryter mot EU:s miljölagstiftning (the Habitats Directive). EU-kommissionens miljökommissionär, Janez Potocnik, formulerade det så här:

"Svenska myndigheternas agerande lämnar mig få andra möjligheter än att föreslå EU-kommissionen att vi börjar med formell åtal mot Sverige för brott mot EU:s lag"

Kommunikationen mellan EU-kommissionen och regeringen i frågan kan ni läsa i sin helhet här

Det har skrivits spaltmeter om licensjakten i pressen och den skjutglada jägarlobbyn har jobbat hårt för att sprida sina erfarenheter om de negativa konsekvenserna av att ha varg i landet. Mikael Karlsson, ordförande i Naturskyddsföreningen (som två år i rad har anmält licensjakten på varg till EU-kommissionen) hävdar i en debattartikel i Aftonbladet att det finns en överdriven föreställning om de skador som vargen orsakar, en beskrivning som regeringen okritiskt accepterat. Bland annat så hävdar han att:

Risken att en jakthund som jägaren väljer att släppa i ett vargrevir dödas av en varg är faktiskt bara en på 9000 jaktdagar! Den som jagar i ett vargrevir 30 dagar per år måste alltså i genomsnitt släppa hunden i vargreviret i 300 år för att angrepp ska ske.

Hans slutsats är att:

Den som kräver jakt för att minska skadorna bör säga ja till skyddsjakt och nej till licensjakt. Den senare är mest till glädje för jägarna utifrån ett jaktperspektiv och för varghatarna utifrån dunklare motiv.

Artikeln finns att läsa i sin helhet här: http://www.aftonbladet.se/debatt/debattamnen/miljo/article8408710.ab

Är ni emot licensjakten så erbjuder Naturskyddsföreningen ett smidigt sätt att skicka ett brev till EU:s miljökommissionär Janez Potočnik. Är ni däremot för jakten så kanske jägareförbundet erbjuder någon motsvarande tjänst.

Publicerad den 24 januari, 2011 av Oskar Englund under kategori(er) Biodiversitet, Blogg, Miljöpolitik, Övriga miljöfrågor, samt under etikett(er), , , .

Visa modereringspolicyn



Lämna ett svar