X

Tillväxt och varför det inte funkar i längden

Tillväxt. Det kan vara ett av de vanligaste orden under årets valrörelse. Vissa debattörer anser att det är livsnödvändigt med ekonomisk tillväxt, medan andra menar att vi måste börja tänka på ett samhälle som inte bygger på evig tillväxt. Senast i raden att hylla nyttan med tillväxt var Per Nilsson, moderaternas analys- och kommunikationschef . Ni som följt oss på Ekologistas ett längre tag känner kanske igen namnet Per Nilsson. Och visst, det är samma Per som skrev den beryktade Timbro-rapporten om vindkraft, "215 miljarder senare", som vi sågade vid fotknölarna för några år sedan. Andra röster i debatten har Miljöpartiet med sin ekonomiskpolitiske talesperson Per Bolund stått för med förklaringen att de vill se någon typ av nytt system, där vi ska gå mot cirkulär ekonomi och mäta tillväxt på fler sätt än bara BNP. Dock förespråkar MP enligt Bolund inte ett system som baseras på nolltillväxt. En tredje röst i debatten är min tidigare kollega Thomas Nyström tillsammans med Mats Williander från Viktoriainstitutet i Göteborg som kommenterade att vi kan ha tillväxt i ett system med cirkulär ekonomi, där vi ska fokusera på att sälja tjänster och inte produkter, samt fokusera på effektivisering, återanvändning och ökat nyttjande av de produkter vi producerar. Idag kom även Miljöpartiets tidigare språkrör Birger Schlaug in i debatten med artikeln "Evig tillväxt omöjlig för mänskligheten". Det är ännu fler som lyft frågan om tillväxt på olika sätt, men jag tänkte att dessa fyra perspektiv kunde vara en bra bakgrund till en diskussion kring tillväxt.

Men, vem har rätt då? Är ohämmad tillväxt möjligt, eller måste vi gå mot ett system som har så låg tillväxt som möjligt, eller till och med nolltillväxt? Det viktiga att nämna här är att vi måste tänka i lite längre perspektiv. I den nära framtiden, säg 20-30 år framåt, kommer vårt ekonomiska system baserat på tillväxt förmodligen fortsätta fungera. Men, i det längre perspektivet måste vi lämna tillväxten till historieböckerna, så i det hänseendet är det Birger Schlaug som får helt rätt. Både Nyström och Williander, samt Per Nilsson anser ju att vi kan fortsätta med tillväxten, även om de har helt olika perspektiv på vad den ska baseras på, men ingen av dem kommer få rätt i det längre perspektivet. Dock kan “det längre perspektivet” vara riktigt långt bort om vi nöjer oss med mycket låg tillväxt.

Varför funkar inte tillväxt i det längre perspektivet?

Tillväxt kan i sin enklaste form beskrivas av ekvationen nedan:

x_t = x_0(1+r)^t

där xt står för tillväxten av variabeln x vid tiden t (x0 är startvärdet) och r står för tillväxttakten (i procent). Med formeln ovan går det alltså att beräkna tillväxten i system som baseras på exponentiell tillväxt, som tex i vårt nuvarande ekonomiska system. Om vi omsätter ekvationen ovan i en graf, så kan vi se vad den innebär. I grafen nedan börjar tillväxten år 2014 med ett index på 100, samt en tillväxt på 4 % per år (enligt IMF låg den globala tillväxten på 3,7 % förra året och beräknas ligga på 3,9 % för 2015). Grafen går till år 2114.

Som ni ser i grafen ovan växer ekonomin ca 50 gånger, från index 100 till ca 5000 under de närmsta 100 åren. 50 gånger större ekonomi går att greppa, ur perspektivet att det är många länder i världen som behöver utveckling och tillväxt, samt att vi har möjlighet att effektivisera produktion och transporter till en viss gräns. Från 1960 till och med 2013 växte USA:s ekonomi med 32 gånger vilket motsvarar en tillväxttakt på 6,8 %. Under samma period växte Kinas ekonomi med 156 gånger, vilket motsvarar en tillväxttakt på 10 %, så vi vet att ekonomier har kunnat växa så mycket tidigare. Dock har dessa ekonomier kunnat växa bland annat på grund av utnyttjande av billig energi och billiga råvaror, vilket vi inte kommer kunna dra nytta av så mycket länge till.

Alltså, den första delen av analysen, som här bara ser till matematiken bakom tillväxten, kan ge en första bild av att tillväxt kan vara möjligt i åtminstone 100 år till. Men, framtiden tar ju inte slut om 100 år (förhoppningsvis). Vad händer då om vi kollar på en 4-procentig tillväxt till år 2214?

Grafen ovan visar hur det ekonomiska systemet växer till år 2214 baserat på 4 % årlig tillväxt. Till år 2214 har det ekonomiska systemet växt med 2500 gånger från 2014. Det är, till skillnad från de 50 gånger som systemet växer till år 2114, bra mycket svårare att greppa. Med tanke på att jordens befolkning beräknas öka till ca 11 miljarder till år 2100, för att därefter plana ut, så är det mycket svårt att se att det ekonomiska systemet ska kunna fortsätta växa ohejdat så mycket mer än befolkningen. Om vi dessutom fortsätter framåt, så kan vi se att till år 2314 skulle systemet växa till ca 125 000 gånger dagens ekonomiska system. Med det här steget i analysen kan vi konstatera att i ett längre perspektiv, dvs mer än 100-200 år är tillväxt i stort sett omöjligt om vi förutsätter en tillväxt på 4 % per år.

Lägre tillväxt kan fungera lite längre

Med en lägre tillväxttakt, säg 1 % per år, så landar vi i ett ekonomiskt system som är 2,7 gånger större år 2114, 7,3 gånger större 2214, samt 20 gånger större år 2314. Det har vi inga problem med att klara av över en rätt så lång tid framöver. Men då ska vi komma ihåg att det ekonomiska systemet måste begränsas till en radikalt lägre tillväxt än vad vi sett hittills globalt. Och för att de länder som behöver utvecklas mer behöver mer tillväxt än tex EU och USA, så skulle man kunna använda samma perspektiv som på våra historiska utsläpp och konstatera att vi som haft stor tillväxt tidigare bör begränsas mer, för att ge rum åt andra länder att växa till sig, dvs EU och USA för nöja sig med 0,01-0,1 % tillväxt, medan utvecklingsländer får ha högre än 1 % tillväxt så att de kan komma ikapp. Som ett exempel kan vi jämföra två länder på olika sidor av BNP-skalan, ett land med högt BNP som vi ger index 100 (tex Norge som är nr 4), samt ett land med index 5 (tex Djibouti som är nr 144). Det går rätt enkelt att enas om att Djibouti behöver utvecklas för att kunna få en bättre levnadsstandard. För att Djibouti ska kunna komma ifatt Norge, så behöver Norge ha en tillväxt på 0,1 % per år och Djibouti en tillväxt på 3,2 %, under de närmsta 100 åren. (Givetvis behöver ju Djiboutis tillväxtkurva också plana ut framöver, men exemplet visar att det tar ändå lång tid att komma ifatt.)

Om vi däremot tänker att både Norge och Djibouti får ha 3,2 % tillväxt båda två de närmsta 100 åren, så kan vi se var de landar.

Vi ser i grafen ovan hur ett system baserat på tillväxt med olika ingångsvärden leder till ökade klyftor.

Fler begränsande faktorer - vi kan inte effektivisera i all evighet

Ekonomer brukar hylla tillväxt och brukar heller inte se något problem med en ekonomi som fortsätter att växa i all oändlighet. Den har ju växt exponentiellt hittills, så varför skulle det inte gå att fortsätta med det?

Fysikens lagar sätter stopp för det.

Det som Nyström och Williander lyfter upp i sin debattartikel, att vi kommer kunna använda oss av innovation (vilket också Per Nilsson nämner) samt att vi blir mer effektiva och använder produkter mer effektivt, är tyvärr bara saker som kommer hålla ett tag till. Effektivisering och bättre resursutnyttjande är viktigt och något vi måste arbeta med stenhårt, men de kommer bara bidra till att skjuta på slutet för den tillväxtbaserade ekonomin lite längre fram i tiden. Skälet till det är nämligen att vi inom det närmsta århundradet kommer ha uttömt många möjligheter att göra produkter och system mer effektiva.

Men, kan det verkligen stämma? Vi har ju gjort saker mer och mer effektiva hela tiden, borde vi inte kunna fortsätta så över lång tid framöver. Det här kan illustreras med en fiktiv S-kurva. Utvecklingen av produkter och tekniker kan illustreras med S-kurvor, där den horisontella axeln visar tid (olika lång tid beroende på produkt eller tjänst) och där den vertikala axeln visar en viss egenskap för produkten. Det kan vara hur effektiv den är, hur stor del av marknaden produkten lyckas ta, eller någon annan egenskap som produkten har.

I början utvecklas produkten under den formativa fasen då man går igenom olika utvecklingssteg för att ta den framåt, från prototyp till en första kommersiell produkt. Här kan effektiviteten vara låg, kostnaden hög, eller produktionstakten låg. När produkten sedan börjar mogna och komma ut på en större marknad, gör skalekonomi det möjligt att minska priset per producerad enhet, effektivitet kan öka pga forskning och utveckling och produktionstakten kan öka. Men, sedan kommer det oundvikliga. Det finns alltid begränsningar för hur effektiv, hur lätt, eller hur bra “någon annan egenskap” som en produkt har kan bli. Dessa begränsningar finns ytterst i fysikaliska lagar, men utöver det kommer det ingenjörsmässiga begränsningar som begränsar hur långt man kan gå för att effektivisera eller återanvända en viss produkt.

Hur mycket mer effektiv kan tex elproduktion bli?

För att ta några exempel, så kan vi börja med vår elproduktion. Då mänskligheten började använda el i slutet på 1800-talet, så var verkningsgraden riktigt låg (någon enstaka procent). Med hjälp av tekniska utvecklingar så har effektiviteten ökat och för ett koleldat kraftverk ligger verkningsgraden idag omkring 35 %. Samma verkningsgrad har tex även dagens kärnkraftverk.

Fysikaliska lagar begränsar

Vad gäller vår energiproduktion, så kommer det in vissa fysikaliska lagar som från termodynamiken som sätter begränsningar för hur effektivt ett kraftverk kan vara. För en värmemaskin (alla typer av maskiner som använder värme för att drivas, bilmotorer, kraftverk mm) gäller 100(T_h-T_k)/T_h.

Th och Tk är den varma delen i värmemaskinen (pannan i ett koleldat kraftverk) respektive den kalla delen (kylvattnet i ett kraftverk). I fallet med ett kolkraftverk kan man anta att Th är omkring 1000 K, och med kylvatten från sommarvarmt hav på 300 K får vi en teoretisk maxeffektivitet på 70 %. I grafen nedan ser vi den ideala S-kurvan, samt en S-kurva där den teoretiska maxeffekten är med.

Punkten i grafen symboliserar hur effektiva dagens kraftverk är och det tog oss ca 100 år att komma till den punkten. Vi kan här se att ifall man skulle kunna uppnå den teoretiska maxeffektiviteten (vilket inte går pga ingenjörsmässiga begränsningar) så har vi bara en faktor 2 kvar vad gäller effektiviseringar. Vi kan alltså inte effektivisera mer än en dubblering av effektiviteten innan det tar stopp. Det samma gäller för alla andra system som finns också, även om vi placerar oss olika på tidsaxeln i S-kurvan beroende på teknik.

Men innovation då?

Men, om vi då vill tänka på innovation och andra smartheter, dvs att vi kan komma på nya tekniker som kanske löser andra problem åt oss. Både Nyström och Williander, samt Per Nilsson nämner ju innovation som viktiga aspekter. Då går det ju att tänka på LED-lampor, som ju totalt har omformat hur vi ser på hur vi lyser upp våra hem och lokaler de senaste åren. De är ju ruskigt effektiva, säkerligen måste vi kunna använda LED-lampor till att lysa upp vår vardag istället. Ja, det kommer vi garanterat att göra och det är helt rätt väg att gå, men även de har ett teoretiskt maximum.

Vanliga glödlampor ger omkring 14 lumen per Watt, lågenergilampor ger omkring 50-60 lm/W och LED-lampor hamnar på omkring 80 lm/W. Dagsljus, som ju är något som eftersträvas i produktionen av LED-lampor, ger ett teoretiskt ljusutbyte på 251 lm/W, vilket bara är tre gånger mer än vad dagens LED-lampor presterar. Även här har vi alltså inte mer än 2-3 gånger mer effektivitet att vänta. Dvs de LED-lampor som idag drar 1 W, kommer som minst dra 0,33 W för en likvärdig ljuskälla. Det är allt vi kan förvänta oss.

Och listan kan göras lång. Bilar blir mer effektiva och om vi går över helt från fossildrivna bilar till bilar med elektrisk framdrift, så kan vi komma upp i bilar som blir omkring 3 gånger mer effektiva än dagens. Sen tar det stopp även där. Och då måste vi även komma ihåg att elen som dessa bilar laddas med måste vara fossilfri.

Effektivisering kommer bara göra nytta ett tag till

Så vi kommer helt enkelt inte kunna förlita oss på att effektivitet och mindre material per produkt kommer lösa problemet, det finns fysikaliska gränser för hur effektivt vi kan driva vårt samhälle. Givet, det kommer ta ett tag innan vi slår i taket, men inom de flesta områden kommer vi slå i taket under det här eller nästa århundrade. Det är alltså helt enkelt baserat i vår fysiska värld att vi måste anpassa oss till en värld som inte har tillväxt.

Men, säger tillväxtförespråkarna och det är en av punkterna som Per Nilsson tar upp, vi har ju en massa tjänster som vi kan komma på eftersom vi är så innovativa. Vi kan ju göra en massa saker på internet, eller sälja en massa tjänster till varandra, eller handla med aktier. Ja, det går ju att göra det, men då kommer ett annat intressant problem.

Utplanande energikonsumtion leder till slutet för ekonomisk tillväxt

En utplanande befolkningsmängd betyder också att vi borde kunna förvänta oss en utplanande energianvändning. Det är det enda logiska att vi kommer till en gräns där vi behöver bara en viss mängd energi per capita för att producera de varor och tjänster vi behöver, samt för att driva vår vardag. Allt annat än ett sådant antagande är också fysikaliskt omöjligt, vilket jag har tänkt att återkomma till i ett senare inlägg. Det betyder att vi måste se energi som en utplanande funktion i samhället i framtiden.

Som ett exempel kan vi se att energikostnaden som en del av BNP har varit relativt konstant i USA sedan 60-talet och legat omkring 8-10 % av BNP. Detta under en tid då ekonomin växt, men också energianvändningen. I framtiden (inom 100 år) kommer vi att landa i ett läge där energianvändningen inte växer mer. Det betyder att det kommer levereras en finit mängd energi per år. Men, om samtidigt ekonomin ska följa exponentiell tillväxt, så betyder det att vår energiproduktion kommer bli en allt mindre del av ekonomin för att inom en inte allt för lång tid för att närma sig 1 % av ekonomin, sedan 0,1 % och så vidare. Men då ska vi komma ihåg att alla våra transporter, all produktion, all matproduktion mm kräver energi. Men om energin endast upptar en så obetydlig del av ekonomin kommer priset på energi gå mot noll. Ett pris som går mot noll gör att ingen kommer kunna investera i energiproduktion, varvid allt som bygger på energi kommer kollapsa. En värld där ekonomin enbart bygger på ekonomiska transaktioner, psykologbesök, fågelskådning eller liknande aktiviteter som knappt använder någon energi bör med största sannolikhet inte kunna upprätthålla de samhälleliga funktioner som vi behöver för att kunna överleva.

Detta visar att vårt ekonomiska system som är byggt på tillväxt antingen kommer att kollapsa, vilket skapar konsekvenser som inte är så trevliga att tänka på, eller så börjar vi redan nu att undersöka hur vi tar oss till ett system bortom tillväxt.

Nu kan ju inte Sverige på egen hand gå mot ett system utan tillväxt, utan det är något som världen som helhet måste röra sig mot. Men, ju fler som inser vad som måste göras och desto fler undersökningar och förslag på hur vi ska ta oss dit, desto större sannolikhet är det att vi kan klara oss igenom omställningen till detta nya system. Det är oundvikligt att vi måste bort från ett system baserat på tillväxt. Tidpunkten för detta är inte satt och är även svår att bedöma (särskilt eftersom en extremt låg tillväxt globalt gör det möjligt att fortsätta använda systemet under lång tid framöver), men det är uppenbart att vi måste börja tänka på det nu och inte imorgon när problemen är för oöverstigliga.

Publicerad den 21 augusti, 2014 av Andreas Hanning under kategori(er) Blogg, Globalt, Miljöpolitik, samt under etikett(er), , , , , , , , , , .

Visa modereringspolicyn



  • Dan

    Att säga att tillväxten inte kan fortsätta är samma sak som att säga att man kan lägga ner all forskning och produktutveckling för allt är redan framforskat och perfekt. Vi har haft tillväxt i tusentals år, och det kommer nog inte upphöra inom en så nära framtid som ett par hundra år.

    Bara för att det är en exponentiell kurva så behöver det inte betyda att den inte kan fortsätta, för den är inte kopplad till något fysiskt.

    Det finns begränsningar för hur effektiv en produkt kan bli, men den kan mycket väl ersättas av något helt annat. Ta boktryckarkonsten till exempel, den har förändrats många gånger från grunden sen 1400-talet. Eventuellt är den inne i sin slutfas nu när den ersätts av läsplattor, mer effektiv än avskaffad är det svårt att bli.

    Bilar är ett bra exempel på något som utvecklas och utvecklas, utan att för den delen bli färdigutvecklad. T-forden som kom 1908 drog 0,8 liter bensin/etanol/fotogen milen, dagens bilar drar ungefär lika mycket, trots det så tror jag att det läggs mer pengar på utveckling av bilar än någonsin, nu är bränsleförbrukningen på tapeten, men det är funktioner som att den ska kunna parkera själv som utvecklas.

    Det är svårt att förutspå vilken utveckling som kommer att ske i framtiden, men det kommer säkert att komma nya områden. Hade det här skrivits för 30 år sedan så hade det förmodligen inte funnits en tanke på att internet och mobiltelefoni skulle kunna driva tillväxten nu, på samma sätt kommer det att komma nya områden i framtiden som driver tillväxten.

    Som du skriver så kan inte energibranchen överleva om priset blir noll, men just därför kommer det inte att gå ner till 0. Istället är det sannolika att det är en jämviktsfunktion där den kommer att hamna på en viss procentsats av BNP, om mängden som produceras blir konstant så kommer priset per enhet att öka istället. Man kan jämföra med matproduktionen, där vi för 200 år sedan la en väldigt stor del av vår arbetstid på att prdoucera mat. Trots att produktionen har effektiviserats väldigt mycket, det är bara en bråkdel av befolkningen som jobbar med matproduktion nu. Mängden som produceras är jämförbart stor ändå. Men priset har långt ifrån gått mot noll, utan vi lägger ändå ca. 10% av vår inkomst på mat.

    Att tillväxten fortsätter behöver slutligen inte innebära problem, det kan mycket väl vara tillväxt utan att det kräver mer fysiska resurser för det, det kan till och med vara tvärtom, att tillväxt leder till att vi använder mindre fysiska resurser. Om man till exempel byter ut alla bilar i världen mot bilar som drar hälften så mycket energi, och återvinner allt material från bilarna som skrotas, så skulle det innebära en stor förbättring för miljön, samtidigt som tillväxten skulle drivas på ytterligare under tiden.

    • http://andreas.hanning.nu Andreas Hanning

      Hej Dan
      Vill du uppdatera din profil med hela ditt namn. Som du ser i modereringspolicyn tar vi bort inlägg annars.
      Men, tills du uppdaterat med ditt fulla namn, så kan jag svara på kommentaren, eftersom jag tycker du kommer med bra påpekningar. Som jag skriver i inlägget tar det ett tag tills vi slår i taket, men det kommer obönhörligen komma till ett sådant läge. Om vi som du tycker, sätter energipriset som en viss procent av BNP, så kommer det i längden leda till att ingen får råd med energi. Det eftersom priset skulle öka på en finit vara till en sådan grad att folk inte skulle ha råd att betala för energi. Varje kWh skulle till slut bli ”svindyr” då en viss procentsats av BNP skulle bli ”för mycket” då BNP växer exponentiellt.

      Vad gäller effektiviseringarna så stämmer det som du säger att vi hela tiden kommer på mer effektiva saker, men det finns fortfarande fysikaliska begränsningar för hur effektiva vi kan göra saker. Magnettåg är mer effektiva än dagens tåg och även bättre än att flyga. Då kan vi även driva dem med el tex om vi fortfarande vill resa till Thailand. Men, vi kan inte effektivisera in absurdum, det kommer slutligen fysikaliska begränsningar till det. Jag kommer återkomma i ett senare inlägg om just hur mycket energi vi ”kan” använda, innan vi slår i taket på den fronten också.

      • Dan

        Hej Andreas!

        Det var en väldigt fånig regel tycker jag när ni använder Disqus, nu har jag alltså behövt ändra hur jag presenteras på alla siter i hela världen som använder samma system bara för att kunna kommentera här, jag får hoppas att jag inte kommenterat på något ställe som kräver att man inte har något så tråkigt som hela sitt namn. Jag ser även att ni inte följer reglerna själva, Lassesson har inte hela sitt namn till exempel (men jag tycker att han är det minsta anonym för det).

        En procentsats av BNP blir aldrig jättedyrt. Trots att mat har blivit dyrare och dyrare så tror jag inte att det är någon som tycker att det är ”svindyrt” att lägga 10% av lönen på mat. Även i framtiden när vi tjänar mycket mer pengar så tror jag att man kommer att lägga 5-10% av lönen på mat utan att gnälla speciellt mycket.

        Som du skriver har vi lagt 8-10% av BNP på energi sen 60-talet, om man räknar med 4% tillväxt sen 60-talet så betyder det att vi lägger nästan 9 gånger så mycket pengar på energi idag som på 60-talet, men det är inte något som knäcker vår ekonomi för det… (Går man tillbaka till 1500-talet så har vår ekonomi vuxit sig kanske 300 miljoner gånger så stor (räknat på 4%), sett ur det perspektivet så lägger vi hutlösa mängder pengar på energi idag, i princip oavsett vilken procentsats som dom la på energi då)

        Vi kan inte effektivisera in absurdum, men det finns inget som säger att tillväxt kräver att vi drar mer energi. Till exempel så har datorer, internet och mobiltelefoni drivit på tillväxten länge nu, och dom har delvis ersatt energianvändning i princip helt när vi kommunicerar elektroniskt istället för att träffas fysiskt, jobbar hemifrån osv. Vi reser mer idag, men det finns även en begränsning i hur många gånger per år som man vill åka till Thailand, även om det är med effektiva tåg. Kanske uppfinner vi holodeck (http://en.wikipedia.org/wiki/Holodeck) till exempel som gör att vi nästan helt slutar att resa på semestern, samtidigt som holodecks driver på tillväxten i ett par decennium till. Eller vem vet, kanske blir vi väldigt miljömedvetna och börjar cykla till Thailand istället för att ta flyget/tåget.

        • http://andreas.hanning.nu Andreas Hanning

          Vi vill att det ska gå att koppla personen som skriver till en riktig person, därav skälet till att kräva fullständigt namn. Eftersom Henric skriver på bloggen så är är han inte ”anonym” genom att enbart ha med sitt efternamn.
          Vi har lagt ut 8-10 % av BNP på energi historiskt, men det har varit under en konstant ökande konsumtion av energi. När dagen kommer då vi inte kan öka energikonsumtionen mer, så bryts den korrelationen. Att då låsa kostnaden för energi relativt den växande ekonomin skulle kräva ingrepp i ekonomin som helt motsäger de premisser som ekonomin är uppbyggd kring, dvs att marknaden ska sätta priserna. Då skulle vi få en del av ekonomin där politiker skulle kräva att en vara, som du bara skulle få samma mängd av varje år, hela tiden skulle öka i pris för att hålla igång energiproduktionen. Dvs planekonomi för energitjänster. Och då ska vi komma ihåg att de produkter och tjänster som kräver energi, som utvecklingsländerna kommer efterfråga, i såna fall blir mycket dyrare då fler ska dela på en begränsad mängd kWh, som samtidigt stiger i pris. Det är en ekvation som inte går ihop.

          • Dan

            Nu vet ni att jag förmodligen är en av 600 Dan Karlsson istället för en av 20 000 Dan. Det gör kopplingen bättre, men långt ifrån unik. Vill ni kunna göra en säker koppling så får ni kräva att jag skriver med mitt personnummer…

            Jag menar inte att man ska låsa kostnaden på något sätt, jag menar det är en jämviktsrelation, och att arbetsinsatsen som krävs för att tillhandahålla energin kommer öka i pris med ökande löner. Inget är gratis, och energi kommer inte att bli det heller. Kanske blir det logistiken som man betalar för istället för själva energin, men den kommer fortfarande att kosta. (Precis som man betalar för att få vatten ur kranen, trots att vattnet är gratis i naturen.)

          • http://andreas.hanning.nu Andreas Hanning

            Btw, jag var lite övernitisk igår. Det räcker med att du skriver under din kommentar med fullt namn, så du kan ändra tillbaka ditt profilnamn om du vill.

          • Dan

            Tack! Mycket rimligare!
            / Dan Karlsson

  • Yergen

    Jag tycker det är bra och t.o.m nödvändigt att vi diskuterar hur vi skall se på tillväxt framöver. Problemet är bara att det finns för många svarta svanar så det är enormt riskfyllt att vara alltför dogmatisk i sitt resonerande (och ännu värre med slutsatser). Dan tar ju mobiltelefoni som exempel, men även om det fanns futurister som kunde förutse framväxt av en teknologi för bärbar telefoni, så var det absolut ingen som hade väntat sig sms-explosionen som verkligen drev tillväxt i några år.

    Artikelförfattaren skriver också ovan att man av LED-teknologin bara kan förvänta sig 2-3 ggr bättre effektivitet jämfört med idag. För 6 månader sedan slog man rekord med 303lm/w för en LED-lampa. Även om detta inte är en kommersialiserad produkt ännu, så visar det på det farliga i att sätta gränser för vad som är möjligt. Historien visar på detta, gång efter gång. Om ingen hade trott på en LED-lampa som är effektivare än dagsljus per watt (i enlighet med denna artikel) så hade den heller inte tagits fram.

    Det måste därför vara bra mycket rimligare att ställa sig frågan om hur vi kan jobba för att ha en hållbar tillväxt, eftersom vi ännu inte kan se några som helst tecken på att tillväxten är på väg att nå vägs ände. En sådan diskussion bör ju också fokusera på hur vi kan effektivisera vår resursanvändning, eftersom det verkar vara där som våra verkliga problem ligger.

    Mvh
    Jörgen Svanström