X

Att sälja eller inte sälja

Den senaste veckan har en intressant diskussion angående Vattenfalls tyska brunkolsgruvor ägt rum på DN Debatt. Diskussionen började med att min och Oskars tidigare kollega Alvar Palm, numera doktorand i industriell miljöekonomi vid Lunds universitet, skrev en debattartikel där han hävdade att det är bättre att Vattenfall säljer av sina brunkolsgruvor i Tyskland och låter svenska staten använda pengarna till att investera i hållbara lösningar, som tex mer kollektivtrafik, än att de fortsätter äga kolet för att låta det ligga i marken.

MP har valt fel strategi. Att staten fortsätter att äga koltillgångar i Tyskland för att se till att de stannar i marken är miljömässigt närmast meningslöst, eftersom världens kolreserver är i det närmaste obegränsade. Att sälja tillgångarna och använda intäkterna till miljöinvesteringar vore betydligt bättre.

Alvar fick snabbt mothugg från Greenpeace tillsammans med Naturskyddsföreningen, som anser att det är mycket bättre att Sverige äger brunkolsgruvorna och lägger ned dem, än att sälja. De hävdade till och med att det skulle vara mer ekonomiskt lönsamt för Vattenfall att lägga ned gruvorna än att sälja dem.

Men många experter på området menar att en utfasning av brunkolet sannolikt är mer fördelaktigt, inte bara ur ett miljömässigt utan även ur ett ekonomiskt perspektiv, och varnar för att en försäljning kan bli Vattenfalls nästa stora förlustaffär.

Nästa person att ge sig in i debatten var Christian Azar, professor i energi och miljö vid Chalmers och kollega med Oskar, som gick till försvar för Alvars tankegångar. Azar skrev att det var ytterst felaktigt att som Greenpeace och Naturskyddsföreningen hävda att det är bra miljöpolitik att äga gruvor som inte används. Det går nämligen att öka produktionen något i redan befintliga gruvor, eller så blir det något annat kraftverk som får arbeta lite längre. Det finns nämligen så stora reserver av kol att ett icke-öppnande av de Vattenfalls-ägda gruvorna inte skulle påverka utsläppen av koldioxid nämnvärt.

Att tro att man kan undvika utsläpp av så mycket som delar av miljörörelsen hävdat (drygt en miljard ton koldioxid) genom att äga och inte bruka just dessa gruvor är helt enkelt inte korrekt.

Azar nämnde även en annan viktig aspekt i det hela och det är demokratiperspektivet. Varför ska det vara Sveriges roll att bestämma över naturtillgångar som finns i Tyskland? Det borde vara upp till Tyskland hur deras tillgångar ska användas och därefter får marknadens aktörer agera.

Med tanke på att Tyskland fattat de viktigaste besluten i klimatpolitiken bör vi visa ödmjukhet inför deras energipolitik snarare än att klampa in där och tro att vi kan och bör styra över den.

I debatten som följt i sociala medier har vissa hävdat att liknande ägande utan att nyttja resurser redan sker, bland annat genom att folk och organisationer köper upp regnskog för att bevara den. Bör de då inte fortsätta med det och är det inte samma resonemang? Här finns flera viktiga skillnader. Regnskog är, till skillnad från kol (ur ett klimatperspektiv), en ändlig resurs. Vi kan på relativt kort tid hugga ner all regnskog. Men, den kan också sparas om den köps upp för att inte avverkas. Kol är visserligen en ändlig resurs, men det finns så ofantligt mycket kol att om vi eldar upp allt kol vi har så kommer vi höja jordens medeltemperatur med långt mycket mer än bara de 2 grader som ses som den politiskt acceptabla gränsen. Ur ett klimatperspektiv har vi alltså mycket mer kol än vi får släppa ut, därför går det inte att välja att inte öppna en viss gruva, eftersom det alltid finns andra gruvor som kan öppnas istället. Ett annat perspektiv är att världens regnskogar ligger nästan uteslutande i länder med ingen eller liten kontroll över skogarna och de skövlas därför i en ohållbar takt. Det tyska brunkolet däremot ligger i ett land som har alla möjligheter att fatta ett enkelt beslut om att lägga ned all kolkraft och det beslutet skulle då följas.

Palm avslutade i gårdagens DN med en bra slutreplik:

Vidare hävdar Jacobson och Axelsson att det är ”osannolikt” att nedlagda kraftverk skulle ersättas av andra då ”nya kolkraftverk i Europa är inte lönsamt och de kraftverk som finns har redan sitt kolbehov täckt”. Denna analys är felaktig. Nya kolkraftverk byggs varje år inom EU, även om den totala kapaciteten minskar då ännu fler tas ur drift. Vid en stängning av Vattenfalls verk kan andra verk drivas lite längre eller intensivare, eller så kan kalkylen tippa över till fördel för byggnation av ett nytt.

samt:

Jacobson och Axelsson skriver att ”experter” (oklart vilka) bedömer en utfasning som ekonomiskt fördelaktig för Vattenfall jämfört med en försäljning. Denna idé är obegriplig – hur kan det vara mer fördelaktigt att stänga en lönsam verksamhet och låsa in dess tillgångar än att sälja den?

Slutsatsen är uppenbar. Se till att sälja av Vattenfalls gruvverksamhet i Tyskland och använd de pengar som kommer tillbaka från försäljningen till att investera i hållbara lösningar, som forskning inom förnybar energi, utbyggnad av hållbara energislag, eller utbyggnad av t.ex. kollektivtrafik. Då staten äger Vattenfall är det också staten som kan välja att dela ut pengarna som kommer in från en försäljning för att nyttja till hållbara investeringar. Genom att investera de pengar som kan fås från försäljningen av brunkolsverksamheten i förnybar energi, bidrar det även till att göra det förnybara mer konkurrenskraftigt för att kunna konkurrera ut kolkraften tidigare.

Som en viktig slutnotis. Alla inblandade i debatten, från Palm och Azar till Greenpeace och Naturskyddsföreningen och även vi på Ekologistas anser att vi måste lämna majoriteten av jordens kolreserver kvar i marken. Skillnaden är i vilka metoder som ska användas och jag anser att Palm och Azars argumentation vinner. Det är upp till Tyskland att besluta hur deras reserver ska hanteras, Sverige ska inte överpröva deras beslut. Ifall Vattenfall inte öppnar gruvorna öppnar någon annan en annan gruva och då har vi gått miste om en stor summa pengar som kan användas för hållbara investeringar och utsläppen kommer ske ändå. Bättre i såna fall att sälja av den tyska verksamheten och satsa pengarna på saker vi vet ger utdelning!

Publicerad den 7 augusti, 2015 av Andreas Hanning under kategori(er) Blogg, Fossila bränslen, Icke förnybart, Klimat(frågor), Miljöpolitik, samt under etikett(er), , , , , , , , , , .

Visa modereringspolicyn