SVT Debatt bjöd in oss till säsongens premiäravsnitt som bl.a. skulle avhandla den kontroversiella dieten Low Carb High Fat (LCHF). Vi skulle inte vara huvuddebattörer, utan var inbjudna i egenskap av ”experter” i syfte att täcka miljö- och klimataspekterna. Tyvärr gick tiden fort och vi hann aldrig komma in i debatten innan programtiden tog slut. Därför, på allmän begäran, skriver vi nu detta inlägg som på ett enkelt sätt (hoppas vi) kan reda ut miljö- och klimatkonsekvenserna av en LCHF-diet.
Häng med till slutet, där hittar ni några rekommendationer på hur man kan äta ansvarsfullt ur ett miljö- och klimatperspektiv, med hänsyn tagen även till andra etiska aspekter.
Först och främst, vi gör ingen hälsomässig värdering av olika dieter – det överlåter vi till läkare och dietister. Ur ett ingenjörsperspektiv så går man ner i vikt om man gör av med mer energi än man konsumerar, men det är nog tur att vi inte ger mer detaljerade kostråd än så. Ur ett miljö- och klimatperspektiv finns det dock anledning att tänka på vad man stoppar i sig. Jordbruk (läs: växtodling och djurhållning) står idag för 10-15% av de globala växthusgasutsläppen. Detta är en väldigt stor andel och i takt med att befolkningen ökar och kostvanorna i utvecklingsländer blir alltmer ”västerländska” (d.v.s. större volymer och större andel animaliska produkter) så kommer utsläppen också att öka markant. Pinfärsk forskning (under publicering) visar att vi med stor sannolikhet inte kommer att klara av att begränsa den globala uppvärmningen till två grader – att nå det s.k. tvågradersmålet – utan en förändring av kostvanorna. Teknologiska förbättringar inom jordbruket är helt enkelt inte tillräckliga.
Vad som krävs är en minskad konsumtion av animaliska produkter, framförallt nötkött som orsakar i runda slängar 50 ggr så stora växthusgasutsläpp per energienhet som bönor eller spannmål (se sista figuren). En diet som LCHF rekommenderar dock en ökad konsumtion av animaliska produkter och ett minskat intag av bönor och spannmål – alltså tvärtemot vad som vore fördelaktigt, och nödvändigt, ur ett klimatperspektiv.
Under eftersnacket blev det dock tydligt vilket stort kunskapsgap som finns vad gäller miljö- och klimataspekter av produktion av kött och andra animaliska produkter. Katrin Zytomierska hävdade t.ex. att fisk inte är kött och en äldre obildad kvinna höll på att driva mig till vansinne när hon hårdnackat hävdade att köttproduktion är det mest miljövänliga som finns. Därför är det nödvändigt att beskriva de olika produktionssystem som finns och förklara på vilka sätt de påverkar miljön och klimatet negativt.
Det finns i huvudsak två principiella typer av produktionssystem vad gäller boskap, intensiva och extensiva
Intensiva produktionssystem innebär att vi håller många djur på ”liten” yta. Dessa djur betar inte själva (eller åtminstone i liten utsträckning) och måste istället förses med foder.
Djurfoder består i huvudsak av spannmål och sojamjöl (protein). Kor kan ”lagra” mellan 1-5% (troligast 1-2%) av energin i fodret i sin kropp, vilket innebär att 95-99% (98-99%) av energin i fodret försvinner som värmeenergi (Wirsenius et al. 2010). Det krävs med andra ord 20-100 (50-100) ggr så mycket mark för att odla foder år nötkreatur jämfört med vad som hade behövts om man hade ätit spannmålen direkt, för att tillgängliggöra samma mängd energi för människan. Grisar och kycklingar kan ”lagra” en större del av energin, men det är fortfarande betydligt effektivare att använda spannmålet som människoföda. Figuren nedan visar energieffektiviteten för olika typer av animaliska produkter (Wirsenius et al. 2010).
Totalt används ca. en tredjedel av jordens åkermark för att odla grödor som används till djurfoder (Steinfeld et al. 2006). Det krävs alltså en enorm yta odlingsbar mark för att utfodra djur. Vad gäller växthusgasutsläpp blir det t.o.m. något värre, främst p.g.a att det produceras metangas i kornas magar. Metangas är en 25 ggr så ”stark” växthusgas som koldioxid under en hundraårsperiod (Forster et al. 2007) och produceras enbart i anaeroba (syrefria) miljöer – alltså inte i växtodling (bortsett från risodlingar).
Extensiva produktionssystem innebär att djuren får beta fritt och att behovet av kraftfoder därmed minskar. Dock är det här ett ineffektivt produktionssystem ur ett markperspektiv då det krävs stora arealer för att djuren ska kunna få i sig tillräckligt med näring. Extensiv djurhållning har i många länder lett till att marker degraderas (vegetationen hinner inte återhämta sig), vilket kan orsaka erosionsproblem, lägre kolinbindning i mark och vegetation, degradering av viktiga ekosystem, negativ markomvandling vid expansion (t.ex. avskogning) etc.
Betesmarker (extensiva produktionssystem) utgör 65% av jordens jordbruksmark. Endast 23% av jordbruksmarken används alltså för produktion av grödor som används av människan direkt, eftersom 12 % (en tredjedel av åkermarken) används för att odla grödor för djurfoder. Alltså är 77% av all jordbruksmark dedikerat till djuruppfödning på ett eller annat sätt (Ramankutty et al 2008; Steinfeld et al 2006).
Det pratas mycket om att man kan äta naturbeteskött utan problem, men det är inte så enkelt då det är alldeles för ineffektivt ur ett markperspektiv. Hade vi haft obegränsat med mark på jorden hade det varit ett bättre alternativ än intensiva produktionssystem, men så är tyvärr inte fallet. 2005 åt vi 25,5 kg nötkött per person och år i Sverige (en ökning från 17,3 kg år 1990), varav 15 kg producerades här (17 kg år 1990) (Cederberg et al. 2009). Av de 10,5 kg per person och år som importeras kommer det mesta från Irland, Tyskland och Danmark där man tillämpar intensiva produktionssystem. Det finns en potential att producera i runda slängar 10 kg naturbeteskött per person och år i Sverige, alltså långt under dagens konsumtion (andrahandsuppgifter på 18 kg per person och år finns, men jag har inte kunnat kontrollera dem). Det bör även tilläggas att naturbete i Sverige inte är möjligt på vintern – då måste djuren istället förses med foder.
Växthusgasutsläpp från kött och animaliska produkter är alltså kopplade till utsläpp från växtodling (dikväveoxid, CO2 från syntetiska gödningsmedel etc.) , markomvandling (minskad kolinbindning i mark och vegetation) och djurhållning (metangas och dikväveoxid). Figuren nedan (av Fredrik Hedenus med data från Carlsson-Kanyama och Gonzales 2009 samt Cederberg et al. 2009) visar växhusgasutsläpp från olika typer av produkter. Det syns tydligt hur stor klimatpåverkan nötkött har, men det kanske är en överraskning för många att torsk orsakar så stora koldioxidutsläpp. Anledningen är att det finns väldigt lite torsk kvar, så det krävs väldigt mycket bränsle för att leta rätt på den. Skillnaden mellan nötkött/torsk och andra animaliska produkter är påtaglig, men så är även skillnaden mellan gris/kyckling/mjölk och soja/vete/ris.
Så, vad kan man då äta ur ett miljö- och klimatperspektiv? Är man tvungen att vara vegetarian för att inte belasta miljön och klimatet för mycket?
Nej, det behöver man inte, även om det är det bästa ur ett miljö- och klimatperspektiv. Personligen är jag faktiskt inte vegetarian men det är nog bara en tidsfråga (jag har funderat på att bli det under flera år, men inte lyckats komma till skott än). Om man väger samman miljö- och klimataspekter samt etiska aspekter så landar man i följande (vilket jag försöker följa):
- Vegetariskt en gång om dagen, eller åtminstone ett par gånger i veckan.
- Ekologiskt nötkött (naturbeteskött) någon gång i månaden, om man vill lyxa till det
- Griskött, kyckling och ägg bör helst vara ekologiskt och svenskt
- Vad gäller fisk så är sill och strömming bäst – vill man ha torsk och liknande är det mycket viktigt att den är MSC-certifierad
- Fritt fram för baljväxter (bönor och linser), potatis, spannmål, bröd och pasta. Ris är något sämre men ändå okej
- Tänk på att välja frukt och grönt efter säsong (finns bra appar för Android och iPhone)
- Vad gäller exotiska frukter, kaffe och choklad är det mycket vettigt att köpa Fairtrade-certifierat. Ofta är det även KRAV-certifierat eftersom standardernas miljökrav är ganska lika, men om man måste välja mellan de båda är Fairtrade att föredra.
Det här var bara en kort sammanfattning och det finns mycket mer att lägga till i listan, men det kanske jag skriver ett separat inlägg om (om det finns intresse). Tills vidare kan ni ju kommentera nedan eller slänga iväg ett mail om ni vill ha hjälp att välja ansvarsfull mat. Vill ni ha riktlinjer på hur mycket kött ni kan äta så rapporterar Naturskyddsföreningen om data från SLU som rekommenderar 200 g nöt- eller lammkött (1-2 portion i veckan) eller 800 g griskött per vecka. Jag har inte kunnat kontrollera datan men det låter som en rimlig nivå.
Referenser:
Carlsson-Kanyama, A. and Gonzales, A. D., 2009. Potential contributions of food consumption patterns to climate change. Am J Clin Nutr 89(5), pp. 1704S-1709S
Cederberg, C., Flysjö, A., Sonesson, U., Sund, V. and Davis, J., 2009. SIK Report No 794: Greenhouse gas emissions from Swedish consumption of meat, milk and eggs 1990 and 2005. Available at: http://www.sik.se/archive/pdf-filer-katalog/SR794.pdf
Forster, P., V. Ramaswamy, P. Artaxo, T. Berntsen, R. Betts, D.W. Fahey, J. Haywood, J. Lean, D.C. Lowe, G. Myhre, J. Nganga, R. Prinn, G. Raga, M. Schulz and R. Van Dorland, 2007: Changes in Atmospheric Constituents and in Radiative Forcing. In: Climate Change 2007: The Physical Science Basis. Contribution of Working Group I to the Fourth Assessment Report of the Intergovernmental Panel on Climate Change [Solomon, S., D. Qin, M. Manning, Z. Chen, M. Marquis, K.B. Averyt, M.Tignor and H.L. Miller (eds.)]. Cambridge University Press, Cambridge, United Kingdom and New York, NY, USA.
Ramankutty, N., Evan, A., Monfreda, C. and Foley, J., 2008. Farming the planet: 1. Geographic distribution of global agricultural lands in the year 2000, Global Biogeochemical Cycles, 22(1), GB1003
Steinfeld, H., P. Gerber, T. Wassenaar, V. Castel, M. Rosales, and C. de Haan (2006), Livestock´s long shadow – environmental issues and optionsRep., Food and Agriculture Organization of the United Nations, Rome
Wirsenius, S., Azar, C. and Berndes, G., 2010. How much land is needed for global food production under scenarios of dietary changes and livestock productivity increases in 2030?. Agricultural Systems 103, pp. 621-638.
Uppdatering 2012-02-01: Idag har DN skrivit mycket om LCHF vilket kan läsas här, här, här, här och här.
Uppdatering 2012-02-02: Idag fortsätter debatten i DN.
Uppdatering 2012-02-07: Idag tar även NyTeknik upp ett problem med överkonsumtion av kött, nämligen ”peak fosfor”. De lyfter även fram en ny teknik för att utvinna fosfor från avloppsslam, aska och gruvavfall.
