X

Den frivilliga marknaden för klimatkompensation behövs

Kaliber har granskat ett projekt på den frivilliga marknaden för klimatkompensation i ett program som sändes 2012-11-25 kl. 12:00 i P1. Projektet används av Arla för att klimatkompensera de utsläpp av koldioxid från fossila källor som uppkommer under produktionen av ekologisk mjölk. Det finns ingenting som tvingar Arla att utföra den här kompensationen utan de gör det för att ge ett ”mervärde” åt de kunder som köper ekologisk mjölk. Andra företag som på ett liknande frivilligt sätt kompenserar sina utsläpp av växthusgaser är Max hamburgare.

Jag vill föra fram tre saker och som inte överhuvudtaget nämns i Kalibers program.

1. Potentialen för att mildra den globala uppvärmningen genom förändrad landanvändning (avskogning, ökenspridning, utdikning av våtmarker etc.) är enorm och finns till stor del i länder som inte har några bindande åtaganden att minska utsläppen av växthusgaser. Därför måste det finnas metoder för att dessa åtgärder ska vidtas och den frivilliga klimatkompensationsmarknaden är oundviklig i detta sammanhang. Att den inte fungerar problemfritt är inte konstigt utan endast anledning till förbättring!

2. Att återplantera träd och bevara skog, våtmarker och gräsmarker bidrar till en rad ekosystemtjänster som är omöjliga att överblicka och som vi bara har börjat inse värdet av. Att skydda dessa områden och öka ytorna som binder koldioxid är ett incitament för att skydda dessa livsviktiga system som bland annat förser oss med ved och rent vatten.

3. Den frivilliga marknaden för klimatkompensation bidrar till kunskapsöverföring om uthålligt skogsbruk och jordbruk. Detta bidrar till att människor kan fortsätta leva på platser som med svedjebruk och överbete i snabb takt skulle bli obeboeliga.

Vi vet att de 270 miljarder ton kol* som släppts ut genom förbränning av fossila bränslen sedan 1750 har en påverkan på klimatet. Något som färre är medvetna om är vilka mängder koldioxid som har släppts ut till följd av förändrad landanvändning. Exempel på detta är att göra jordbruksmark av våtmarker och skogsområden, eller låta kreatur överbeta gräsmarker som då eroderar och omvandlas till öken. Dessa utsläpp är i storleksordningen 140 miljarder ton, alltså ungefär en tredjedel av de totala utsläppen av kol till atmosfären. Möjligheten att återställa dessa marker finns och har som ni förstår en stor potential att mildra den mänskliga påverkan på klimatet. Takten för kolbindning till följd av förändrad landanvändning är svår att uppskatta men rör sig om ca 2 miljarder ton per år för skogsprojekt och runt 1 miljard ton genom det som på engelska heter ’soil carbon sequestration’ och innebär att kol binds i marken genom naturliga processer. Jämför detta med de 10 miljarder ton per år i totala utsläpp vi nu är uppe i. En artikel i Nature uppskattade att i dessa utsläpp finns 1 miljard ton kol per år från avskogningen i tropikerna.

I kaliber framhålls hur väldigt osäkert det är att klimatkompensera via att plantera träd. Koldioxid har en uppehållstid i atmosfären på 100 år och därför måste träden stå i 100 år för att garantera en klimatkompensation. Kalibers reporter nämner flera gånger att bönderna tänker hugga ner träden när de blir stora men detta är faktiskt inte ett problem om dessa träd ersätts av nya. Då tar dessa nya träd de gamlas plats och binder koldioxid på nytt. Om träden bli träprodukter eller hus blir det dessutom dubbel nytta. Planterad skog ska avverkas, det är en av tankarna bakom många av klimatkompenseringsprojekten och en av anledningarna till att dessa projekt kan bli så lyckade. Nej, visst är det sant att ingen kan garantera att träden står kvar i 100 år, det är upp till projekten att visa på fördelarna som ett uthålligt skogsbruk har. Varje år kommer det upp nya träd och varje år kan bönderna ta ut en viss mängd biomassa och frukt i vissa fall. Varför skulle de såga av den gren som föder dem?

Den frivilliga marknaden för avsättning av koldioxid gör det möjligt att tjäna pengar på kunskapsöverföring från rika företag till utvecklingsländer. Detta sker genom att det finns ett gemensamt intresse i att behålla träden i projekten och alltså måste bönderna utbildas i uthålligt skogsbruk. De kortsiktiga fördelarna med svedjebruk är uppenbara och kommer att ta överhand om det inte finns erfarenheter av vad långsiktighet kan ge.

Den frivilliga marknaden för koldioxidkompensation driver projekt för klimatmässigt bättre landanvändning framåt och behövs. Denna marknad är ny och jag välkomnar Kalibers granskning som förhoppningsvis gör företag som Arla och Max ännu starkare och mer pålästa och i förlängningen bygger bättre kontrollsystem och pålitligare metoder för att säkerställa klimatnyttan i projekten.

---

* 1 ton kol=44/12 ton koldioxid

Publicerad den 25 november, 2012 av Alexander Olsson under kategori(er) Blogg, Klimat(frågor), samt under etikett(er), , , , , , .

Visa modereringspolicyn