X

Vem ska ha ansvaret för kärnavfallet?

Vem är det som ska ansvara för att avfallet från de svenska kärnkraftverken tas om hand om på ett säkert sätt? Är det de företag som har producerat avfallet, eller borde det vara en oberoende organisation (statlig kanske?) som tar hand om det på säkrast möjliga sätt?

I en debattartikel i NyTeknik tar Johan Swahn på Miljöorganisationernas Kärnavfallsgranskning (MKG) och Mikael Karlsson på Naturskyddsföreningen upp frågan. De båda ser problemen i att SKB inte offentliggör sina rapporter, vilket vore fallet om staten hade ansvaret för slutförvaret:

Istället för offentlighetsprincipen styrs arbetet av egenintresse. I en myndighetsgranskning tidigare i år visade det sig också att SKB fuskat i redovisningen av kopparkorrosion. Efter kritik släppte bolaget motvilligt vissa rapporter, men exempelvis konsultrapporter som rör sannolikt graverande resultat från berglaboratoriet i Äspö göms alltjämt.

Utöver frågan om hur slutförvaret har projekterats, så nämner de problematiken med den framtida platsen för slutförvaret. Avfallet kommer att vara farligt i åtminstone 100.000 år och under lika lång tid kommer det att vara ett intressant mål för allehanda terrorister och andra intressenter som vill åt det. I filmen Into Eternity som det skrevs om i NyTeknik i höstas tas den här problematiken upp. En av representanterna för SKB som intervjuades i filmen kommenterar platsen för slutförvaret och information kring denna som att vi skulle kunna sätta upp skyltar där det står:

Please do not come here. There is nothing of importance here.

Snacka om att bjuda in vem som än passerar slutförvaret om en sisådär 100-100.000 år till att kolla vad som finns där inne. Återigen, det kanske är dags att tänka på nåt annat sätt att förvara avfallet. Djupa borrhål, någon? För att ta SKB:s egna ord om djupa borrhål:

De tekniska svårigheterna under själva deponeringen kan bli stora och i dag finns inte teknik för sådan borrning och deponering. Dessutom är kunskaperna om berget på detta djup begränsade i dag.

Om SKB hade forskat på det i 10-20 år till så kanske de kommit fram till att det är den bästa lösningen? Fast vem vill göra det, de har ju en färdig metod som funkar. Nästan.

Publicerad den 31 januari, 2011 av Andreas Hanning under kategori(er) Blogg, Icke förnybart, Kärnkraft, samt under etikett(er), , , , , .

Visa modereringspolicyn



Lämna ett svar