X

Kärnkraftsopinionens betydelse

De senaste dagarna och veckorna har det varit stort fokus på kärnkraften, av förståeliga skäl. Därför tänkte jag ge mig an opinionens betydelse för kärnkraft som energislag. I spåren av en kärnkraftsolycka följer ju allt som oftast svängningar i opinionen. De dagar då kärnkraften fungerar fint är det ingen som klagar på den, men då det händer en olycka är det många som inser dess brister.

I debatten som följt katastrofen i Fukushima så har det kommit argument både för och emot kärnkraften. Ett av de märkligare inläggen var på DN:s ledarsida i måndags där det konstaterades att:

Strålningen finns, och har alltid funnits. Det vi kan kalla kärnreaktion finns, och har alltid funnits. När männi­skan nu har tagit till sig elementär kunskap om hur man hanterar kärnkraften kan den kunskapen inte raderas ut. Man kan inte låtsas att den inte existerar, inte heller förhindra att den används.

Nej, vi kan inte förhindra att den används, men vi kan göra vårt bästa för att använda nåt annat. Det är inte skrivet i sten att vi ska använda kärnkraft. Det är ett enkelt val. Ett politiskt val. Dock finns det vissa politiker som inte tror att det är ett val som politikerna ska göra (eller ett val allmänheten ska göra), vilket Eva Flyborg (FP) redogjorde för under konferensen Energiutblick i förra veckan:

... energipolitiken bör inte få styras av vad väljarna för tillfället tycker. /.../ energi och politik är egentligen oförenliga världar, eftersom energipolitiken bör styras av rationella underlag.

Före valet (då opinionen var positivt inställd till kärnkraft) var till exempel kärnkraft bra för klimatet enligt Folkpartiet. Efter Fukushima (då opinionen har svängt) ska inte energipolitiken få styras av vad väljarna tycker för tillfället. Där ser man. Det är också ett sätt att vända sig för opinionen, eller ska vi säga ignorera opinionen när man inte tycker om den...

Jag tänkte ta och se vad som händer då opinionen svänger. Kärnkraften råkar konstant ut för smärre olyckor. Det är inget konstigt i det, alla industrier råkar ut för olyckor. Det enda man kan göra för att minska mängden olyckor är att minska sannolikheten för dem. Dock kan det ju bli fel ibland. I Forsmark så var sannolikheten för en härdsmälta 790 gånger högre än man trodde under några år fram till 2006, enligt Ny Teknik. Det finns och kommer heller aldrig att finnas en teknik som är 100 % säker, så enkelt är det. Allt handlar i slutändan om en avvägning av risk mot kostnad. Dock är det ju så att man inte kan räkna på risken för saker man inte vet om, så som var fallet i Forsmark.

Som alla vet har kärnkraften råkat ut får två stora olyckor innan Fukushima; Three Mile Island 1979 och Tjernobyl 1986. För att se hur de påverkade kärnkraften så ska vi ta till lite grafer.

Vi börjar med en graf som visar antalet påbörjade byggnationer av kärnkraftsreaktorer och antalet verk som anslutits till elnätet. Idag finns omkring 440 anslutna verk, så grafen visar alltså även de omkring 100 reaktorer som stängts ner tills idag (och det visar även att det startats byggen som inte slutförts).

Efter det kan vi följa upp med samma graf, men lägga in när olyckorna vid Three Mile Island och Tjernobyl inträffade.

För att göra det än mer tydligt har jag lagt in några linjer för att visa hur utvecklingen hade sett ut om den var helt linjär. Vi börjar med utvecklingen under den tidiga utbyggnadsfasen.

Ifall utbyggnaden hade varit helt linjär skulle vi alltså ha haft färre reaktorer idag om det hade följt den tidiga utvecklingen. Men, nu följer ju den här utvecklingen en fin S-kurva och efter uppstartsfasen var det många länder som också vill vara med och bygga ut sin kärnkraft, så från slutet av 60-talet och under 70-talet så påbörjades det många reaktorer världen över.

Vi hade haft långt över 1000 reaktorer byggda idag om den här utveckling hade fortsatt. Men, 1979 inträffade olyckan i kärnkraftverket Three Mile Island vilket påverkade utbyggnaden av nya verk.

Som ni ser avstannade byggnationen något, men den höll fortfarande i sig fram till Tjernobyl 1986. (Även om det här inlägget handlar om kärnkraftsopinion, så finns det även andra skäl till minskad utbyggnad av kärnkraften. Oljekriserna under 70-talet medförde höga energipriser vilket gynnade kärnkraften och under 80-talet var kärnkraften alltså inte lika gynnad då priserna hade sjunkit. Men, opinionen hade fortfarande en mycket stor inverkan.)

Eftersom olyckan i Three Mile Island inte blev fullt så katastrofal som olyckan i Tjernobyl så hade den förmodligen bara medelstor inverkan på opinionen. Det var fortfarande kul att bygga kärnkraft i många länder. Men så kom Tjernobyl. Olyckan i Tjernobyl påverkade stora delar av norra Europa och det blev klart för många fler att kärnkraften kunde ha potentiellt farliga efterverkningar. Detta bidrog starkt till en förändrad opinionsbild som höll i sig fram till och med för några år sedan.

Utvecklingen från 1987 till och med 2005 hade till och med lägre takt än under den tidiga utbyggnadsfasen på 50- och 60-talet. Dessutom ska vi komma ihåg att grafen endast visar påbörjade verk. Den visar alltså inte ifall verken inte blev färdigställda och den visar heller inte de verk som stängts ner.

Den som är observant ser en liten ökning de senaste åren, något som i vissa fall kallas för "kärnkraftsrenässansen". Under de senaste åren har nybyggnationen ökat något och gjort den något högre än under kärnkraftens första dagar.

Men, det kommer bli mycket intressant att se vilket avtryck Fukushima kommer att ha gjort i den trenden om några år.

Som ni ser i graferna ovan så liknar utbyggnaden av antalet reaktorer en S-kurva. Jag tycker att S-kurvor är intressanta (jag vet, jag är fysiker, det går inte att göra nåt åt det). Det intressanta med S-kurvor är att det går att studera nya teknologier med hjälp av dem. Genom följa kurvan så kan vi se vilka vilka faser en teknik går igenom.

I början så är det de tidiga användarna av kärnkraften som använder den. I det här fallet några få länder som börjar att testa tekniken. När tekniken sedan blir mer beprövad och spridd så är det fler länder som kan börja använda den. Tekniken sprids och ökar snabbt i takt då många börjar använda den. Mot slutet så når tekniken dock ett form av mål, då den nått marknadsmättnad. I Sverige räckte det till exempel att bygga 12 reaktorer (och stänga ner 2), vi behövde inte fler. Samma sak gäller i de andra länder som byggde ut, då de byggde ut snabbt och sedan mättade systemet. Skälen för att mätta systemen varierar ju givetvis från land till land.

Jag tänkte att vi kunde se vad som hade hänt om olyckorna vid Three Mile Island och Tjernobyl inte inträffat, samt om energipriserna var höga nog för att låta utbyggnaden av kärnkraften fortsätta i oförminskad takt från 70-talet och framåt.

Jag sa ju att utvecklingen följde en S-kurva, så för att visa det tydligt har jag lagt in en S-kurva i grafen nedan. (Eftersom utbyggnaden de senaste åren inte följer S-kurvan, kan det tyda på att utbyggnaden tar fart igen och bildar en "dubbel S-kurva". Eller så avstannar den igen. Som sagt, det beror på opinionen.)

Då jag har S-kurvan, så är det ju enkelt att ändra på värdena lite. Vi kollar vad som hade hänt om vi istället för att bygga 500 verk hade byggt 1000, 2000, eller 3500 verk. (3500 verk med samma medeleffekt som dagens 440 verk skulle täcka världens elkonsumtion idag).

3500 verk skulle visserligen göra slut på världens uranresurser på rekordtid, men det bryr jag mig inte om i det här inlägget.

I grafen ovan kan vi se hur vår värld hade sett ut om kärnkraften hade byggts ut för att täcka upp en ännu större del av vår elförsörjning. Dagens cirka 440 reaktorer förser världen med omkring 16 % av vår elkonsumtion. Ifall inte olyckorna i Three Mile Island och Tjernobyl hade inträffat så hade kanske kärnkraften fortsatt sin ökning som syntes tydligt på 70-talet. Då kanske vi hade haft en värld med omkring 3500 reaktorer och istället varit beroende av kärnkraft till ännu större del än på det sätt som vi idag är beroende av kol. Nu vet vi att det inte hände, men vi kan se att S-kurvorna kan visa på utvecklingsmönster som kunde uppstått (elbehovet ökar dessutom nu i rask takt, så S-kurvan skulle egentligen kunna fortsätta uppåt).

Här kommer det ju in andra problem också. Oskar redogjorde i ett inlägg för några dagar sedan för vad han ser är ett än större hot än olyckor när det kommer till kärnkraften, nämligen spridningsrisken för kärnvapen. Spridningsrisken skulle öka avsevärt med så många fler verk i drift. Dessutom skulle antalet olyckor öka, vilket innebär att vi under samma tid förmodligen hade fått se ett stort antal partiella härdsmältor. Men, som sagt, om det inte hade hänt några olyckor så kanske vi hade haft en stor mängd reaktorer i drift idag.

Vi står inför ett val som är väldigt enkel. Antingen så använder vi kärnkraften, eller så använder vi den inte. Jag är i vilket fall som helst glad för att vi inte har 3500 kärnkraftsreaktorer runt om i världen idag.

Jag avslutar med att ändra lite på citatet från DN:s ledarsida:

Kor finns, och har alltid funnits. Det vi kan kalla filé finns, och har alltid funnits. När männi­skan nu har tagit till sig elementär kunskap om hur man tillagar kött kan den kunskapen inte raderas ut. Man kan inte låtsas att den inte existerar, inte heller förhindra att den används.

Det går hur fint som helst att inte äta kött även om man vet precis hur man tillagar det. Det är, precis som kärnkraften, ett väldigt enkelt val.

----

Jag har fått de historiska siffrorna till antalet verk från IAEA:s publication "Nuclear Power Reactors in the World".

Publicerad den 25 mars, 2011 av Andreas Hanning under kategori(er) Blogg, Globalt, Kärnkraft, Miljöpolitik, samt under etikett(er), , , , , .

Visa modereringspolicyn



Kontakta oss

Tipsa oss om nåt? Eller vill du ha vår hjälp?

Kontakta oss

Kontakta oss via formuläret, eller maila till info@ekologistas.se. Du kan även följa oss via: