X

Kärnkraftens verkliga akilleshäl – ekonomin

Tre veckor efter olyckan vid Fukushima Dai-ichi släpper rektorerna fortfarande ur sig en mängd radioaktiva partiklar. Nu har även plutonium, som är långt mer långlivat än cesium och jod, hittats i närområdet kring kärnkraftverket. Trots det är den svenska allmänhetens tro på kärnkraften hög. Många ser händelserna i Japan som något som aldrig kan hända här.

Detta tyder på att intresset för kärnkraft kanske inte påverkas så stort (förutom i vissa länder) och att utbyggnaden fortsätter. Men, precis som med alla andra miljöfrågor så är det ekonomin som styr. Det går inte att säga något annat om det, ekonomin styr alltid allting. Ifall en teknik är värd att satsa på slutar alltid med en ekonomisk avvägning. Om risken för en olycka kan hanteras inom ramarna för ekonomin så kan ett företag alltid satsa på en viss teknik, även om den är otroligt miljöfarlig. Så länge de kan betala för skadan en potentiell (och osannolik) olycka åsamkar, så satsar de på den. I vissa fall satsar de på den ändå, till exempel om de bygger i ett land med otillräckligt lagskydd för miljön, för då behöver företagen inte betala för skadorna.

Så vad har detta då med kärnkraften att göra? Ny Teknik skrev för några dagar sedan om regeringens nya lag för utbyggnad av kärnkraften. I den lagen står det att kärnkraftsföretagen ska betala kostnader utöver 15 miljarder kronor vid ett haveri, vilket innebär att de ska ha "obegränsat ansvar". Nu är dock den lagen försenad, vilket innebär att vid en olycka så skulle ett bolag, till exempel Vattenfall, bara vara tvungna att betala 3,3 miljarder kronor.

Vattenfall gjorde en vinst på nästan 30 miljarder kronor förra året, så de skulle utan problem kunna betala den (lilla) summan. Den nya lagen säger att att ett kärnkraftsbolag måste betala kostnader över 15 miljarder, alltså minst halva vinsten för Vattenfall (som ägs av staten, så i det fallet är det ju ett nollsummespel, men ändå...). En olycka skulle dock kosta samhället flera hundra miljarder kronor,  vilket gör att bolaget skulle vara tvunget att betala långt mycket mer. (Dock skulle företaget slippa betala merparten av olyckan, eftersom kärnkraftverken drivs i separata bolag, som helt enkelt skulle gå i konkurs om de råkar ut för en olycka. På det sättet skulle moderbolaget inte påverkas. Detta är något som måste åtgärdas. I Tyskland är till exempel ett moderbolag ansvarigt för ett dotterbolags olyckor.)

Vi ser idag den ekonomiska effekten av ett haveri. Tokyo Electric Power Company (TEPCO) som driver Fukushima Dai-ichi ber den japanska regeringen om stöd för att bekämpa olyckan. TEPCO:s styrelseordförande säger:

Given reconstruction costs, including LNG and other fuel costs, the situation is such that no matter how much we have, it won't be enough. We will discuss the matter with the government and make efforts to ensure we do not run out of funds.

Det tog tre veckor, sen började de få problem att betala. Det kommer alltså vara svårt för dem att betala efterverkningarna av olyckan på egen hand, så kostnaden för ett haveri landar på staten och skattebetalarna.

Slutsatsen är mycket enkel. Kärnkraften kommer aldrig att vara konkurrenskraftig ifall den ska betala sina verkliga kostnader. För att bygga ny kärnkraft behövs fantastiska summor (som dessutom skenar under bygget, som vid Olkiluoto i Finland) och ifall kärnkraften åläggs att betala för framtida olyckor i form av en försäkringspremie på ett antal tiotals miljarder kronor årligen så kommer det aldrig att byggas några fler reaktorer.

Nu är det upp till politikerna att ställa riktiga krav på kärnkraften så att det går att räkna på den fulla kostnaden som den bär med sig. Dessutom, ifall staten ska subventionera ett energislag så borde den subventionera de som är förnybara, inte subventionera saneringskostnaderna för de energislag som är smutsiga.

Publicerad den 31 mars, 2011 av Andreas Hanning under kategori(er) Blogg, Kärnkraft, Miljöpolitik, samt under etikett(er), , , , , , .

Visa modereringspolicyn