X

Timbros rapport – 215 miljarder senare

Idag släpper Timbro en rapport som de har döpt till “Svensk vindkraft - 215 miljarder senare” som de även skriver om i SvD. Enligt Timbro har “statsvetaren och opinionsanalytikern” Per Nilsson

kartlagt den ekonomiska och klimatmässiga konsekvensen av en vindkraftsutbyggnad i Sverige.

Detta citat är något som får stå för Per Nilsson och Timbro. Vi hävdar däremot att Per Nilsson konsekvent har förvanskat information och dragit medvetet felaktiga slutsatser i syfte att svartmåla vindkraften som en ineffektiv och dyr energikälla, vilket ni kan läsa mer om i vårt andra inlägg om Timbros “rapport”.

I samarbete med Supermiljöbloggen kan vi idag presentera en analys av Timbro och Per Nilssons "rapport" och publicerar även en replik på SvD Brännpunkt. Det är skrämmande läsning, där vi kan visa att Timbro har plockat fram sin trollkarlhatt och helt sonika hittat på siffror. De 215 miljarder som Per Nilsson hävdar att vindkraften kostar har han räknat ut enligt en egenpåhittad formel som lyder:

((46/12,5)*30+175+300)/3+25=215

Märk väl att Per Nilsson har räknat fel, då uträkningen ovan är lika med 220. Men det är inte det viktiga, det viktiga är att det är påhittade siffror. Men, vi återkommer mer till Per Nilssons kostnadsuträkning i artikeln, låt oss istället börja från början.

Det räcker att läsa några få rader för att se vilken anmärkningsvärd vindkraftsskeptisk ton som genomsyrar den så kallade “rapporten”. Det är tydligt att slutsatserna var dragna innan arbetet påbörjades.

I den här artikeln har vi bemött de mest befängda påståendena som görs i “rapporten”. Den som vill fördjupa sig ännu mer i ämnet kan läsa Oskars inlägg “De riktiga sanningarna om vindkraft - hela listan” och även läsa alla inlägg som finns upplagda under “Vindkraftsmyter”. Timbros “rapport” innehåller de flesta av dessa myter.

Inledningen i Per Nilsson och Timbros "rapport"

Vi börjar från början i rapporten. Det roliga (sorgliga) med att börja från början är att inse att Per Nilsson har misslyckats redan med andra meningen.

De senaste åren har det skett en stor utbyggnad av vindkraften i Sverige. Från att det första vindkraftverket restes för drygt 20 år sedan finns det idag drygt 1 600 vindkraftverk.

Drygt 1600 vindkraftverk. Vid utgången av 2010 fanns det 1655 vindkraftverk enligt rapporten från Energimyndigheten som Nilsson refererar till. Ifall Nilsson skulle skrivit “vid utgången av 2010 fanns det drygt 1600 vindkraftverk”, då hade vi inte haft något att klaga på vad gäller den här meningen. Men, genom att totalt missa att siffran som han refererar till är tio månader gammal och benämna den som “idag”, gör Nilsson ett riktigt kapitalfel i rapportens första stycke. Idag finnas det omkring 1800-1900 verk, vilket Nilsson borde kollat upp om han vill använda ordet “idag”.

Så till nästa punkt. Mening tre. (Vi kommer inte gå igenom rapporten mening för mening, vi vill bara visa att det faktiskt finns fel i nästan allt som står i rapporten. Det är lite kul (eller sorgligt) att kunna visa på felen som kommer så tidigt i rapporten då det sätter tonen i rapporten.)

Tillsammans står dessa för två procent av Sveriges totala elproduktion.

Här visar Nilsson att han inte kan räkna. Han har nämligen satt en fotnot för att förklara citatet ovan. Fotnoten lyder:

Eftersom elproduktionen i Sverige domineras av vattenkraft och kärnkraft samtidigt som produktionen kan variera kraftigt från år till år, blir andelsberäkningen för vindkraft beroende inte bara av ”sin egen” produktion utan även av de övriga kraftslagens årsproduktion. Det gör att andelen vindkraft av elproduktionen varierar mellan 1,5 och 2,5% beroende på vilket år man väljer att titta på.

Varierar mellan 1,5 och 2,5 %. Figuren nedan tog tio minuter att göra, med publik statistik från Svenska Kraftnät.

Vindkraft som andel av total produktion i Sverige, 2005-2010

Behöver vi säga nåt mer? För Per Nilssons del kan vi konstatera att grafen ovan visar inte en produktion som "varierar mellan 1,5 och 2,5 % beroende på vilket år man väljer att titta på".

Nilsson fortsätter med:

Från dagens drygt 3 TWh ska 30 TWh el produceras av vindkraft om drygt tio år. För att nå målet måste vindkraftsproduktionen tiodubblas.

Från januari till och med augusti i år hade vindkraften producerat 3,5 TWh. Med en försiktig uppskattning betyder det att vindkraften kommer att ha producerat minst 5 TWh vid årets slut. Det betyder att 30 TWh är ett sexfaldigande, inte en tiodubbling.
Sen kan man alltid diskutera ifall 30 TWh är det som är det viktiga i sammanhanget. Nilsson slår in sig på att Sverige har ett mål att producera 30 TWh vindkraft, medan det rätta är att det ska finnas samhällelig beredskap för att kunna producera 30 TWh 2020. Det är en viss skillnad.

Analys av avsnitt 1 i "rapporten"

I avsnitt 1.1 diskuterar Nilsson den svenska elproduktionen. Han konstaterar att

Sveriges el kommer huvudsakligen från vattenkraft och kärnkraft som tillsammans står för drygt 90 procent av den totala elproduktionen. Resten av den el som produceras kommer från kraftvärme, till exempel fjärrvärmeverk. En liten del, knappt två procent, kommer från vindkraft och ytterligare en bråkdel kommer från andra förnyelsebara elkällor såsom solenergi och kondenskraft.

Det här är ett intressant citat ur två perspektiv. Det första är att Nilsson inte har bemödat sig med att förstå att kondenskraft inte kommer från några förnyelsebara källor. Han har bara läst att en (väldigt) liten del av elen kommer från nåt som heter kondenskraft och sedan skrivit med det i sin “rapport”. Det andra som är intressant med citatet är att Nilsson har gjort en graf (se nedan) som han lagt in i sin “rapport” för att illustrera den svenska elproduktionen.

Sveriges elproduktion enligt Per Nilsson och Timbro, oklart när

Eftersom Nilsson har refererat till rapporten från Energimyndigheten, så har han förmodligen tagit data från den rapporten för att producera sin graf. I Per Nilssons graf står det klart och tydligt att kärnkraften står för 45 % av den svenska elproduktionen. I Energimyndighetens rapport finns data från 2003 till 2010 ur vilken man kan läsa ut hur mycket el som producerats av olika kraftslag. Inte ett enda av dessa år produceras det el i andelar som liknar det Nilsson anger i sin graf. Man är nämligen tvungen att välja data med omsorg för att kunna få till en graf som liknar Nilssons och det kräver en liten stunds datamanipulation.

För att få till samma siffror som Nilsson har vi fått välja olika medelvärden för de olika kraftslagen. För vattenkraften får vi ett medel under 2003-2010 på 45 %, dvs samma siffra som Nilsson. För kärnkraften måste perioden 2003-2009 väljas, då den ger 45 %. Ifall vi lägger till 2010 så producerar kärnkraften 44 % i medel, då 2010 var ett riktigt dåligt år för kärnkraften med bara 38 % av den totala elproduktionen. Vad gäller el från kraftvärme är det nästan helt omöjligt att få till 8 % kraftvärme som Nilsson hävdar, då den enda möjligheten att få till 8 % är att välja 2005 då kraftvärmen stod för 8 %. Alla övriga år har den producerat mer än så. Nilsson hävdar också att vindkraften producerar 2 % av elen och det har den gjort 2009 (1,9 %) och 2010 (2,4 %), men inte innan dess. Nilsson har alltså valt siffror som passar honom för att producera sin graf.

För att ge en mer rättvisande bild av hur elproduktionen ser ut då man väljer äkta siffror kan ni här se elproduktionen för 2010.

Elproduktion Sverige 2010

Vi kan även göra en graf för att se elproduktionen i medel för hela perioden 2003-2010. (Då vindkraften ökar kraftigt de senaste åren ger medelvärdet en relativt dålig bild, men vi har med den för att visa att inte ens medelvärdet har Nilsson försökt återskapa i sin “rapport”.)

Elproduktion Sverige medel 2003-2010

Så vad kan man då dra för slutsats av det här?

Nilsson har valt att hitta på siffror för den svenska elproduktionen. Han har helt enkelt dragit ett gäng siffror ur sin trollkarlshatt och skrivit in dem i sin “rapport”. Det är svårt att se vilket skäl Nilsson har för att hitta på siffror som är så lätta att få ut från rapporten som han refererar till. Antingen så bryr han sig inte om att ha rätt siffror, eller så förstår han helt enkelt inte vad han har läst. Båda dessa alternativ är dock lika graverande för att komma från en författare till en “rapport” som uppger sig för att vara seriös.

En av Nilssons mest påhittiga stycken i rapporten är det där han kommer fram till vindkraftens kostnader. Han börjar med:

Därför finns det olika besked om hur mycket en utbyggnad av vindkraften kommer att kosta Sverige. Branschorganisationen Svensk Vindenergi bedömer att vindkraften kostar cirka 46 miljarder, Folkpartiet har kommit fram till 175 miljarder och nationalekonomen Marian Radetzkis bedömning är att vindkraften kommer att kosta runt 300 miljarder, vilket är en kostnadsbild som energiutskottet på Kungl. Vetenskapsakademien delar.

Till att börja med kan vi säga att referenserna som Nilsson uppger till alla dessa siffror är debattartiklar i några svenska dagstidningar. Det är svårt att kalla det giltig litteratur för att kunna basera sina beslut på.

Det är nästa del i uträkningen som är det mest märkvärdiga. Först börjar Nilsson med att säga att Svensk Vindenergis siffror är fel, det borde istället vara 110 miljarder:

Precis som det är omöjligt att räkna ut exakt vilket kilowattpris elen kommer att ha om några år är det omöjligt att veta vilket pris elcertifikatet kommer ha i framtiden. Därför går det inte att avgöra vilken beräkning som är rätt. Utgår man från den mest försiktiga uppskattningen som Svensk Vindenergi gör så ligger kostnaden på 110 miljarder.

Sen gör han något av de mest bisarra uträkningar någonsin:

Ett snittvärde på de tre beräkningarna är att vindkraften kommer att kosta 190 miljarder.

Ok, så Nilsson tar tre olika värden, alla lika påhittade, och räknar ut medelvärdet mellan dem. Trovärdigt? Skulle inte tro det! Nilsson fortsätter till och med att lägga till mer siffror:

Men fler kostnader tillkommer. Enligt det utlåtande som Kungl. Vetenskapsakademien har lämnat, baserat på Energimyndighetens och Svenska Kraftnäts beräkningar, klarar nuvarande elsystem en utbyggnad av den svenska vindkraften till max 10 TWh. All vindkraft utöver det kommer att kräva stora investeringar i elkraftnätet och en utbyggnad av vattenkraften. När det gäller kostnaderna för utbyggnad av vindkraften till 30 TWh gör Svenska Kraftnät bedömningen att nätutbyggnaden och reglerbehovet kommer att kosta cirka 25 miljarder.

Och därför kommer han till slutsatsen att:

Utifrån de siffror som finns kan det konstateras att en utbyggnad till 30 TWh, som är regeringens mål, totalt sett kommer att kosta cirka 215 miljarder kronor.

Återigen har Nilsson plockat fram trollkarlshatten och hittat på en siffra som han anser passar hans slutsats. Det absolut viktigaste att komma ihåg från granskningen av Per Nilssons "rapport" är att dessa 215 miljarder är en helt fiktiv summa som har kommer från påhittade siffror som Nilsson helt enkelt har fabricerat själv. Det finns inga belägg alls för att vindkraften kommer att kosta 215 miljarder och det finns inga möjligheter att Nilsson ska kunna dra de "slutsatser" han gör!

Analys av andra avsnittet i "rapporten"

Vi går vidare till “rapportens” andra kapitel där Nilsson gör en tillbakablick över väderkvarnarnas historia. Relevansen i att diskutera väderkvarnar kan ju diskuteras, men Nilsson kör på. Ett intressant citat är:

Det viktigaste svaret är effektiviteten. Trots smarta konstruktioner och tusen år av utveckling genererade väderkvarnarna inte mer kraft än vad som skulle krävas för att få en eller två glödlampor att lysa.

Och relevansen för dagens vindkraftverk är vad?

Nästa citat gäller den klassiska antivindkraftstesen “vad gör vi när det inte blåser”:

Ett annat viktigt skäl var driftstabiliteten. Trots att väderkvarnarna konstruerades så att de mötte vindens rörelse, så blåste det inte ibland. Bonden blev då stående med omald säd och det enda som gick att göra var att mala för hand.

Återigen, vad är relevansen för dagens vindkraft. Det är sant att det var lite jobbigt för mjölnaren om det inte blåste vid just hans väderkvarn, men dagens vindkraftverk är inkopplade på elnätet och ifall det inte blåser på en viss plats, så blåser det alltid någon annanstans. Det går alltså inte att göra några jämförelser vad gäller “vad gör vi när det inte blåser” mellan gamla väderkvarnar och nya vindkraftverk.

Nilsson fortsätter med det påhittade problemet “vad händer när det inte blåser” med att skiva

När det slutar blåsa eller när det blåser för mycket för att vindkraftverken ska kunna producera el måste därför en annan kraftkälla snabbt gripa in och tillföra resterande elektricitet till nätet.

Här har Nilsson refererat Svensk Vindenergi men citatet ett exempel på att han inte citerat referensen rätt. Här har Nilsson plockat ut russinen ur kakan och berättar att Svensk Vindenergi har sagt att “Vindkraftverk producerar ingen el då det blåser för lite (cirka 3-4 meter per sekund), och när det blåser för mycket (över cirka 25-30 meter per sekund) stängs de av säkerhetsskäl av.” Däremot har han missat den delen av citatet som säger “Men på den höjd vingarna sitter är det mycket sällan vindstilla och extremt höga vindhastigheter är också ovanliga. Ett vindkraftverk kan därför leverera el, i varierande grad, under cirka 90 procent av årets timmar. Omräknat till så kallade fullasttimmar, producerar vindkraften el till sin fulla kapacitet omkring 30 procent av tiden. På hösten och vintern när elen behövs som bäst, är produktionen av vindkraft också som störst.”

Analys av tredje avsnittet i "rapporten"

Det finns mycket mer att hämta i avsnitt två, men vi går vidare till avsnitt tre. Första meningen i det här avsnittet är intressant:

Mot bakgrund av de tunga argument som finns mot en vindkraftsutbyggnad i Sverige om 30 TWh kan man fråga sig varför de som argumenterar för en utbyggd vindkraft är så självsäkra.

Tunga argument. Smaka på den! Tunga argument. Fram till avsnitt 3 i Nilssons “rapport” har inte ett enda “tungt” argument levererats. Tvärtom har floskler, felräkningar och rena osanningar presenterats. Att kalla det “tunga argument” är för oss helt ofattbart.

Nilsson ondgör sig över att det är svårt att exportera el till Tyskland:

Men det är inte så enkelt. När man exporterar vindkraft försvinner en del av effekten på vägen och kraftledningarna i Sverige är inte tillräckligt utbyggda för att klara av en export till Tyskland och kontinenten.

Till att börja med kan vi konstatera att han inte har några referenser för sitt påstående. Citatet ovan är alltså något som han står för helt själv, vilket betyder att antingen har han gjort en egen empirisk undersökning av effektöverföringsläget, eller så hittar han på. Vi tror mer på alternativ två.

Eftersom Nilsson klagar över att det blir förluster vid överföringen av el till Tyskland kan vi nämna att det skulle bli förluster vare sig vi överför el från vattenkraft, kärnkraft eller från vindkraft. El som el helt enkelt. Enligt Svenska Kraftnät uppgår förlusterna till omkring 2 % årligen. Det är alltså inte så mycket förluster i nätet ändå.

Nilsson kommer med ytterligare konstiga argument. Han pläderar för att vi borde satsa på att bygga ut vindkraften i Tyskland istället för i Sverige, då det skulle spara oss kostnaderna för att bygga ut elnätet i Sverige:

Är det miljön man vill värna och inte de svenska vindkraftsägarna är det mycket bättre att direkt finansiera vindkraftsutbyggnad i Tyskland. Då slipper man också att en stor del av elen försvinner på vägen och sparar de resurser som annars skulle behövas för att förstärka kraftnätet.

Att Sverige skulle finansiera vindkraftsutbyggnad i Tyskland är en märklig idé. Hur skulle det gå till? Tänk på att vindkraftsägare i allmänhet är vanliga människor (andelsägare) och att vinsterna till stor del stannar i kommunerna. Dessutom måste vi hur som helst anpassa kraftnätet framöver då allt fler elbilar, solceller etc kommer att anslutas till nätet. Det behövs dessutom ett smart Europeiskt kraftnät som Sverige är anslutet till. Vi kan inte isolera oss här uppe och vänta på att våra kärnkraftverk måste tas ur bruk. Vad händer då?

Tyskland vill tydligen inte ha vår vindkraftsel, de vill bara ha el från vattenkraften enligt Nilsson:

Till att börja med är Tyskland och övriga Europa inte intresserade av att importera svensk vindkraft. Det man är intresserad av är fossilfri reglerkraft, som det råder brist på i ett Europa som har liten andel vattenkraft i relation till Sverige.

Varför vill inte Tyskland ha svensk vindkraft? Har de behov av el, och Sverige har ett överskott, så köper de el från Sverige. Såvida elen inte är fossil (vilket Svensk exportel inte är) så bryr de sin inte om hur den genererades. Nilsson menar möjligtvis att Tyskland vill kunna ha en panikknapp att trycka på, om det skulle sluta blåsa i hela landet och det därför skulle råda ett elunderskott. Den panikknappen skulle i så fall kunna vara att ringa Sverige och säga: “släpp på vattenkraften för nu sitter vi i skiten”. Idag finns oftast inte den möjligheten (ibland har vi ett stort överskott, men ibland kan vi inte ens täcka vårt eget elbehov), men om vi t.ex. skulle bygga ut vindkraften ordentligt så skulle vi kanske kunna ha ett tillräckligt stort elöverskott för att kunna erbjuda tyskarna det. Dessutom, om det Europeiska nätet vore smartare och bättre sammankopplat skulle behovet av dylika panikknappar vara mindre.

När det gäller energiproduktion måste man ta hänsyn till hela produktionens kostnader; driften, verkets livslängd och räntekostnader. Energibranschens eget forskningsinstitut Elforsk tar med alla dessa variabler och enligt dem är nybyggd vindkraft nästan dubbelt så dyr per kilowattimme som vattenkraft och kärnkraft. Det som ökar vindkraftens pris är höga produktionskostnader och en relativt kort livslängd – efter drygt 20 år är ett vindkraftverk helt förbrukat.

Här har Nilsson plockat russinen ur kakan ur Elforsks rapport och helt enkelt valt de siffror som passar hans syften. Tittar man på 2010 och jämför kärnkraft med den absolut dyraste formen av vindkraft (en typ av havsbaserad vindkraft), utan skatter, avgifter och bidrag, så är vindkraftsalternativet mycket riktigt mellan 91-118% dyrare än kärnkraftsalternativet, beroende på ränta. Gör man samma jämförelse mellan kärnkraft och det vindkraftsalternativet som är billigast (en typ av landbaserad vindkraft, som ju Nilsson ondgör sig så mycket över i sin “rapport”) så är vindkraftsalternativet istället 9-30% dyrare.

Om man räknar med skatt, avgifter och bidrag (fortfarande samma tabeller i Elforskrapporten) så är det dyraste vindkraftsalternativet 42% dyrare än kärnkraft och det billigaste vindkraftsalternativet 34-36% billigare än kärnkraft.

Gör man samma jämförelse, utan skatter avgifter och bidrag, för åren 2020-2025 istället för 2010 så är det dyraste vindkraftsalternativet 71-95% dyrare än kärnkraft medan det billigaste vindkraftsalternativet är mellan 2% billigare och 14% dyrare. Räknar man återigen även med skatter avgifter och bidrag för samma tidsperiod så är det dyraste vindkraftsalternativet 23-24% dyrare än kärnkraft medan det billigaste vindkraftsalternativet är 45-48% billigare än kärnkraft.

Jämförelserna ovan ger en betydligt mer korrekt bild av Elforsks uppskattade kostnader för vindkraftsel kontra kärnkraftsel. Vad som är anmärkningsvärt är att dessa jämförelser har gjorts med siffror hämtade ur samma figurer och tabeller som Nilsson har använt sig av för sin missvisande jämförelse. Det kan alltså klart konstateras att Nilsson har valt att jämföra kostnaderna för kärnkraft/vattenkraftsel med det dyraste vindkraftsalternativet i syfte att kunna visa så stora skillnader som möjligt.

Avsnitt fyra och fem

Dessa avsnitt saknar i stort sett referenser, så vi kan konstatera att dessa avsnitt i stort är Per Nilssons egna åsikter. De baseras verkligen inte i någon empiri, även om Nilsson verkar tycka att empiri är viktigt:

Vindkraft har visat sig kunna ha en positiv inverkan på marginalen, men det finns ingen empiri som stödjer att vindkraft skulle vara lösningen på de problem som framtidens elsystem står inför.

Inte någonstans i sin "rapport" har Nilsson kunnat visa på något som styrker hans citat ovan. Vi tror helt enkelt att Nilsson inte vet vad ordet "empiri" betyder och tippar på att han anser att det betyder

att hitta på så mycket siffror som möjligt och sedan hävda att det finns belägg för dem.

Slutsats

Vi avslutar med att säga att Per Nilssons rapport är inte mer värd än att kastas i soptunnan. Han har rakt igenom rapportens 40 sidor hittat på siffror, förvanskat resultat från branschrapporten, feltolkat data och farit med rena osanningar. Att Timbro ställer sig bakom en sådan rapport visar inte bara på en total inkompetens, det visar klart och tydligt på att Timbro inte vill bidra med sanningsenliga argument i vindkraftsdebatten.

Vi avslutar med Nilssons mest klockrena citat:

Det är svårt att tänka sig någon annan debatt där tonläget är så pass högt och faktabasen så grund som i vindkraftsfrågan.

Faktabasen i Timbro och Nilssons "rapport" har en faktabas som är så grund att den ligger på havets botten... Tack Per Nilsson för detta citat, som på ett så bra sätt sammanfattar din och Timbros "rapport".

---

I Ny Teknik skrivs det även om Timbro och Per Nilssons "rapport". Lise Nilsson konstaterar att "Mer vindkraft ger lägre elpris", medan Lars Anders Karlberg tycker att "Timbro svär i miljökyrkan".

Det finns även mer information att hämta hos Svensk Vindenergi. Svensk Vindenergi ger sig också in i debatten med ett svar på Timbros "rapport".

---

Uppdatering 2011-10-28: Miljöaktuellt kommenterar Timbros "rapport"

Publicerad den 27 oktober, 2011 av Redaktionen under kategori(er) Blogg, Förnybart, Mest lästa, Vindkraft, samt under etikett(er), , , , , , , , , , , .

Visa modereringspolicyn