X

Antivindkraftslobbyns låga taktik

Antivindkraftslobbyn är arga på vindkraften. De tror att vindkraftverk genererar farliga ljud (vilket Henric visat att det inte stämmer), de vill inte se vindkraftverk 500 meter från sina hus (de vill helst inte alls se några vindkraftverk från sina hus) och de tror inte att vindkraften kan generera el då det verkligen behövs. I antivindkraftslobbyns senaste försök till att klaga på vindkraften använder de en beprövad teknik: Skicka in samma insändare till flera tidningar och bry dig inte om ifall du får svar.

I Hallandsposten den 19 juli har Einar Fjällman skickat in en insändare om "Vindkraftens mörka baksida". I insändaren skriver Einar bland annat:

[V]arifrån kommer elkraften när det inte blåser? Svaret är också enkelt: när det inte blåser måste annan kraftproduktion träda in.

Detta argument är nog ett av antivindkraftslobbyns viktigaste argument. "Hjälp! Vad ska vi göra när det inte blåser? Jag måste ju diska, tvätta, köra min cementblandare, koka 100 lite vatten med mera, just när det inte blåser!" De har helt enkelt inte förstått att med mer reglering av elnäten och smartare elnät, så blir det enkelt att klara av mer vindkraft i elnäten. Även detta har Henric skrivit om tidigare här på Ekologistas.

Vidare skriver Einar:

Redan 2008 klargjorde Svenska Kraftnät att den planerade utbyggnaden till 30 TWh per år skulle komma att kräva ett tillskott av reglerkraft på i storleksordningen 5 000 MW.

Einar tror också att en utbyggnad av vindkraften kommer kräva en utbyggnad av vattenkraften i de norrländska älvarna:

Regeringen hukar och tiger medan hotet om en utbyggnad av vattenkraften i Norrland blir alltmer påtagligt.

Den 27 juli fick Einar svar från Eric Birksten från Svensk Vindenergi. Till att börja med kommenterar Eric (med all rätt) att Einars påståenden inte stämmer:

Einar Fjellman skriver i en insändare att vindkraften har ”en mörk baksida”. De påståenden som görs stämmer dock inte. Fjellman glömmer att nämna varför vindkraften har ett så starkt stöd bland politiker, energiexperter och allmänhet.

Eric kommenterar även behovet av reglerkraft:

Det är ingen hemlighet att vindkraft, i likhet med många andra energikällor, behöver reglerkraft. Däremot krävs ingen utbyggnad av vattenkraft för att integrera ny vindkraft. Tack vare Sveriges vidsträckta geografi är det mycket osannolikt att det skulle sluta blåsa samtidigt på alla de ställen där det finns eller kommer att byggas vindkraftverk. Fjellman har dessutom glömt att vi redan nu har en mycket stor reglermöjlighet i den befintliga vattenkraften.

Svenska Kraftnät har aldrig menat att Sverige behöver mer reglerkraft utan talar om ett ”ökat reglerbehov”. Det är en väsentlig skillnad. Det innebär att man behöver reglera mer, inte att det krävs ny kraft. Både vetenskaplig expertis och ansvariga myndigheter menar att Sverige kan integrera stora mängder vindkraft i energimixen. Det har aldrig varit tal om att bygga ut vattenkraften för att göra denna utbyggnad möjlig.

Eric gav ett mycket bra svar och här kunde diskussionen slutat tycker jag. Alternativt kunde Einar läst på lite mer och kanske kommit med en replik om några dagar. Kanske gör han det också, men sannolikheten för det anser jag är kanska låg. Varför tror jag då att sannolikheten för att Eric ska få ett svar från Einar är så låg? Jo, Einar bryr sig inte om att han fått ett svar som tillbakavisat honom på alla punkter. Istället låter han publicera exakt samma insändare i Aftonbladet den 28 juli.

En person som vill ha en intressant dialog på insändarsidorna bör följa någon form av sunt förnuft. Det innebär att man skickar in en insändare och sedan väntar man på svar. Ifall inget svar dyker kan man nöja sig med det, eller kanske skicka in en ny insändare till samma tidning där man ytterligare kan förtydliga sina tankar för att se ifall någon tar upp tråden. Ifall man sedan får svar är det sunt förnuft att svara på den repliken inom någon vecka, för att på det sättet föra en dialog i samma insändarspalt från start till mål, återigen i samma tidning.

Men det tyckte tydligen inte Einar var prov på sunt förnuft. Istället skickar Einar in sin insändare till Aftonbladet istället. Exakt samma insändare. Ifall Einar skulle publicerat något av akademiskt värde (alltså i en akademisk tidskrift), så hade han fått garantera att han absolut inte skickat in samma text till en annan tidskrift. I vanliga tidningar gäller inte den principen, men den borde verkligen göra det, då det är uppenbart att Einar inte vill ha en dialog utan enbart skicka ut sin antivindkraftspropaganda i så många tidningar som möjligt.

Här är det också upp till Aftonbladet att kolla upp ifall Einar publicerat en liknande artikel tidigare i någon annan tidning. I det här fallet, där Einar till och med fått ett svar som tillbakavisade honom, kunde Aftonbladet gjort ett bra jobb genom att även publicera svaret som Einar redan fått tillsammans med insändaren, om de nu verkligen vill publicera den efter att de insett att den redan blivit motbevisad.

En lärdom till Einar borde vara att istället för att bara publicera propaganda på insändarsidorna så borde han (och alla andra antivindkraftslobbyister) åtminstone försöka föra en dialog. Aftonbladet borde se till att kolla upp så att de som skickar insändare till dem inte har skickat in exakt samma insändare någon annanstans, alternativt ta med de svar som dessa insändare genererat i andra tidningar. Annars blir det ju bara ett utnötningskrig där den som orkar skicka in samma insändare till flest tidningar vinner.

Som avslutning kan vi jämföra Einars artikel i Aftonbladet och i Hallandsposten (jag har kursiverat de delar som skiljer mellan de olika versionerna):

Hallandsposten:Vindkraftens mörka baksida

Den svenska vindkraftsatsningen prisas oförtrutet av regeringen och av en opposition som ofta otåligt jagar på utbyggnaden. Att vindkraft har en mörk baksida som heter reglerkraft verkar vara okänt eller förtigas av dem som vet, utanför energiexperternas krets.

Ändå bör minsta eftertanke leda till den enkla med viktiga frågan: varifrån kommer elkraften när det inte blåser? Svaret är också enkelt: när det inte blåser måste annan kraftproduktion träda in. Den kallas reglerkraft. Redan 2008 klargjorde Svenska Kraftnät att den planerade utbyggnaden till 30 TWh per år skulle komma att kräva ett tillskott av reglerkraft på i storleksordningen 5 000 MW. Det motsvarar ungefär effekten i vattenkraften från Lule älv.

Länder som hunnit längre än Sverige i vindkraftsutbyggnad tvingas nu bekänna färg och berätta varifrån deras reglerkraft skall komma. Beskeden från Tyskland och England är likalydande och mycket klara: mångmiljardinvesteringar i nya fossilkraftverk som eldas med gas. Tyskland hoppas dessutom få köpa stora mängder vattenkraft från Norge och Sverige. Pratet om en minskning av koldioxidutsläppen från elenergiproduktionen i de stora vindkraftländerna blir allt otydligare.

I Sverige används vattenkraften som reglerkraft och sanningens minut lär komma även hos oss. Svenska Kraftnät har inte ändrat uppfattning. Det kommer att krävas ett stort tillskott av reglerkapacitet och det kommer förvisso inte att bli lättare att tillgodose om vi också skall exportera vattenkraft i stor skala till Tyskland. Regeringen hukar och tiger medan hotet om en utbyggnad av vattenkraften i Norrland blir alltmer påtagligt.

Einar Fjellman, Ängelholm

Aftonbladet:Mer vindkraft kommer kräva utbyggd vattenkraft

Läsardebatt – Einar Fjellman, 76, om vindkraft

Pratet om minskade koldioxidutsläpp från elenergiproduktionen i de stora vindkraftländerna blir allt otydligare.

Den svenska vindkraftsatsningen prisas oförtrutet av rege­ringen och av en opposition som ofta otåligt jagar på utbygg­naden. Att vindkraft har en mörk baksida som heter reglerkraft verkar vara okänt eller­ förtigas av de som vet, utanför ­energiexperternas krets.

Ändå bör minsta eftertanke leda­ till den enkla men viktiga­ frågan: varifrån kommer elkraften när det inte blåser? Svaret är också enkelt: måste annan­ kraftproduktion träda in. Den kallas reglerkraft. Redan 2008 klargjorde Svenska Kraftnät att den planerade utbyggnaden till 30 TWh/år skulle komma­ att kräva ett tillskott av reglerkraft på i storleksordningen 5 000 MW. Det motsvarar ungefär effekten i vattenkraften från Lule älv.

Länder som hunnit längre­ än oss i vindkraftutbyggnad tvingas­ nu bekänna färg om varifrån ­deras reglerkraft ska komma. Beskeden från Tyskland och England är mycket klara: mångmiljardinvesteringar i nya fossil­kraftverk, som eldas med gas. Tyskland hoppas dessutom få köpa stora mängder vattenkraft från Norge och Sverige. Pratet om minskade koldioxidutsläpp från elenergiproduktionen i de stora vindkraftländerna blir allt otydligare.

I Sverige används vattenkraften som reglerkraft och sanningens minut lär komma även hos oss. Svenska Kraftnät har inte ändrat uppfattning. Det kommer att krävas ett stort tillskott av reglerkapacitet, och det blir inte­ lättare att åstadkomma om vi också ska exportera vattenkraft till Tyskland. Regeringen hukar och tiger medan hotet om en utbyggnad av vattenkraften i Norrland blir alltmer påtagligt.

Einar Fjellman

 

 

Publicerad den 29 juli, 2011 av Andreas Hanning under kategori(er) Blogg, Förnybart, Vindkraft, samt under etikett(er), , , , , , , .

Visa modereringspolicyn