Fortsätt läsa »]]> Igår fick vi en sensationsnyhet av DN i form av att ”Kommunpolitikerna tvivlar på klimathotet”. De sa att

Sex av tio svenska kommun- politiker och chefer är klimatskeptiker. En av tio förnekar dessutom den globala uppvärmningen helt.

De sa också att

totalt 70 procent av de svarande tvivlar starkt på klimatförändringen

Självklart blev det ramaskri runt om på nätet. Man kunde läsa om det på facebook, twitter och diverse bloggar. Efter ett tag så började det även dyka upp i andra medier, så som Expressen, Aftonbladet, SR, SvD, LT och MA.

Bakgrunden till det hela var att DN hade fått tag på en förhandsversion av en rapport från FOI, som undersökt hur svenska kommunpolitiker och -chefer ser på klimatförändringen, klimatanpassningen och behovet av klimatinformation. Märk väl att detta innebär långt mycket mer än att sätta in folk i olika fack om klimatskeptiker, -förnekare eller annat. Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI) är faktiskt intresserade av försvar mot andra typer av hot än enbart krig. Vädrets makter utgör också ett hot.

Global uppvärmning är ett säkerhetsproblem för Sverige, det måste alla ta på allvar, anser hon [Annika Carlsson-Kanyama, FOI]. Det handlar till exempel om att planera för översvämningar.

Efter att rapporten kom ut till allmänheten så har jag haft möjlighet att kolla igenom den och som många misstänkte så kan man ta siffrorna om antalet klimatskeptiker med en nypa salt. Det handlar helt enkelt om hur man definierar en ”klimatskeptiker”. Personligen så anser jag att för att klassas som skeptiker så måste man ha någon form av skeptiskt tänkande, men nu är det inte min definition det handlar om utan FOI:s. De delade in de svarande i tre kategorier: ”klimatövertygade” (30 procent), ”osäkra” (61 procent) och ”klimatförnekare” (9 procent), utifrån hur de svarade på tre påståenden

• Det finns inget tvivel om att klimatet förändras.
• Jag tror att det sker en klimatförändring.
• Människan påverkar klimatet i betydande omfattning.

De svarande fick ange vad de tyckte om dessa påståenden efter en femgradig skala (1 = instämmer inte alls, 5 = instämmer helt). De som svarade 5 på alla tre påståendena klassades som ”klimatövertygade”, de som hade ett medelvärde lägre än 3 klassades som ”klimatförnekare” och de som hade ett medelvärde mellan 3 och 5 klassades som ”osäkra”.

Dessa siffror valde alltså DN att tolka som att ”totalt 70 procent av de svarande tvivlar starkt på klimatförändringen”, vilket de har fått ta en del skit för. FOI och Annika Carlsson-Kanyama har också fått ta en del skit för att de valde att sätta gränserna just där de är.

Jag håller med om att DN har skapat sensationsnyheter genom att feltolka resultaten och framförallt genom att fokusera på något annat än vad som egentligen var viktigt i rapporten. Jag håller inte riktigt med om att ”FOI trollar fram klimatskeptiker”, eftersom ordet ”skeptiker” (i någon form) inte används i deras rapport. Istället används termen ”osäker” vilket (enligt min definition) inte är samma sak. Dessutom skriver FOI själva i rapporten att det inte är vanligare med klimatförnekelse bland kommunala beslutsfattare jämfört med hur allmänheten ser på saken (baserat på en Sifo-undersökning från 2011).

Så vad var det som var viktigt i rapporten då?

Om man struntar i exakt var man sätter gränsen mellan osäker, övertygad och förnekare, så finns det viktiga lärdomar att dra från rapporten. Det handlar framförallt om hur de olika grupperna tänker när det gäller klimatanpassning och klimatinformation. Klimatanpassning ger ju ett starkare försvar mot vädrets makter.

Ju mer övertygad man är om att klimatförändringen finns, desto mer verkar man vara beredd att göra för att anpassa sig.

Vi finner också att kommunala chefer och politiker i stort inte tar klimatförändringen på mindre allvar än den svenska allmänheten när det gäller världen som helhet, men att de ser mindre allvarligt än allmänheten på utmaningarna för Sverige och ännu mindre allvarligt på utmaningarna för kommunen. Detta mönster är detsamma för både klimatförnekare och klimatövertygade.

Resultaten ger anledning till begrundan och frågor, inte minst med tanke på att framgångsrik klimatanpassning på kommunal nivå är oerhört viktig för samhället. Att så många som 70 % av cheferna och politikerna inte är helt övertygade om att klimatet förändras i en tid när de ledande forskarna är eniga om detta, leder troligen till att anpassningsarbetet försenas.

Det finns mycket mer att hämta från den här studien, så om ni är intresserade av att veta mer så finns rapporten att ladda ner. Det finns också en grundlig genomgång gjord av Magnus Westerstrand, om ni vill se vad någon annan än jag har skrivit om rapporten.

En fråga jag ställer mig efter att ha läst den här rapporten är: Hur stor är risken att någon kommun står utan skydd mot översvämning (eller annat) på grund av att vissa kommunpolitiker är rädda för att klassas som ”klimatalarmister”?

—

Uppdatering 2012-05-11: Vetenskapsradion har nu också tagit upp ämnet i en sändning där Annika Carlsson-Kanyama, FOI, och Olle Häggström, skribent på Uppsalainitiativet och professor i matematisk statistik på Chalemers, får komma till tals.

 

Fortsätt läsa »]]> Ni som har följt oss den senaste tiden har förmodligen märkt att vi har hamnat i diskussion om hur kärnkraftsopinionen egentligen ser ut. För er som missat det så finns det en timeline att följa.

Dagen efter det att vi fick ut vårt newsmillinlägg som pekade på hur kärnkraftsopinionen sett ut i några av de större undersökningarna på sistone, så valde SOM-institutet att gå ut med lite information från sin senaste undersökning. Undersökningen gjordes i höstas, ungefär ett halvt år efter olyckan i Fukushima, och styrker vår slutsats att opinionsläget för nya kärnkraftsreaktorer är inte bättre än på länge, även om SKGS påstår det.

44 procent vill avveckla kärnkraften snarast eller när dagens reaktorer tjänat ut.

35 procent vill bygga fler reaktorer eller byta ut de tio vi redan har.

Riksdagen beslutade faktiskt 2010 att öppna upp för att bygga ny kärnkraft. Men nu har det skett en omsvängning i opinionen särskilt bland borgerliga väljare, säger Sören Holmberg.

Mer information finns att hitta på SR (med grafik), TV4 och svt. Rapporten kommer om ett par månader, från SOM-institutet.

Fortsätt läsa »]]> Idag gick vi ut på Newsmill med vad vi hoppas är det sista i opinionsdebatten med SKGS (Basindustrins energisamarbete). Ett förtydligande av hur kärnkraftsopinionen egentligen ser ut, i Sverige och utanför.

Om ni vill följa hela debatten så har ni en timeline här:

• 2012-04-13: SKGS skriver en debattartikel på SvD.
• 2012-04-16: Vi analyserar och lägger ut ett blogginlägg (uppdaterat).
• 2012-04-16: SKGS blir kontaktade och de svarar.
• 2012-04-18: Vi lägger ut en replik på SvD.
• 2012-04-19: SKGS svarar på SvD genom att säga att det är ett missförstånd som hade snabbt kunnat undvikas om vi hade kontaktat dem.
• 2012-04-27: Efter flera dagars mailande och ringande fram och tillbaka med både SKGS och United Minds får vi (inte fullständiga men) tillräckliga svar för att kunna reda ut en del av vad som fattades i deras rapport. Vi uppdaterar blogginlägget från 16 april enligt de nya uppgifterna och kan få ut vår (förhoppningsvis) sista replik på Newsmill, där vi bl.a. förklarar att missförstånd undviks ännu lättare genom att ta med viktiga detaljer i sina rapporter från början.

Ytterligare fördjupning kring vad vi skrivit om kärnkraft tidigare hittar ni här.

Fortsätt läsa »]]> Idag svarar vi SKGS (Basindustrins energisamarbete) på SvD Brännpunkt att svenska folket vill se sol-, vind- och vågkraft, inte kärnkraft.

Vi förklarade i måndags varför SKGS och United Minds rapport inte kunde påvisa de slutsatser som SKGS drog, vilket ni kan läsa mer om här.

Ytterligare fördjupning kring vad vi skrivit om kärnkraft tidigare hittar ni här.

Fortsätt läsa »]]> Vi fick syn på en debattartikel i SvD, från SKGS (Basindustrins Energisamarbete), som sa att ”väljarna vill ha ny kärnkraft”. En varningsklocka ringde och vi började granska. Det har ju nämligen gjorts ett flertal andra undersökningar som sa att svenska folket hellre vill ha förnyelsebart än kärnkraft, vilket bl.a. synts i våra vindkraftsmyter. Det går också att läsa om det i SOM-institutets rapport från 2011, ”Svenska folkets åsikter om olika energikällor 1999-2010”, men vi återkommer till den rapporten lite längre ner. Först kommer vår granskning av SKGS undersökning.

Det första fel vi hittar i SKGS undersökning är (som vanligt) formuleringen av frågorna. Det ställs i princip tre påståenden mot varandra:

1. Det bör vara tillåtet att ersätta dagens tio gamla kärnkraftsreaktorer med lika många eller fler nya reaktorer.
2. Det bör vara tillåtet att ersätta en del av dagens tio gamla kärnkraftsreaktorer med nya reaktorer.
3. Det bör inte vara tillåtet att ersätta någon av dagens kärnkraftsreaktorer med nya.

Som ni ser så har vi markerat några viktiga delar med fetstil. Eftersom svenska folket kanske inte är så mycket för förbud av olika slag så tror vi att det är fler som väljer ”tillåtet” än ”inte vara tillåtet”, särskilt med tanke på att det faktiskt är tillåtet idag. När det dessutom påpekas att det är gamla reaktorer som ska ersättas, så låter det ju faktiskt mer logiskt. För oss som är insatta i ämnet så är det ju självklart att alternativ (1) och (2) syftar på att dagens kärnkraftsreaktorer ska ersättas med nya kärnkraftsreaktorer, men det är kanske inte helt självklart för gemene man. Det ges heller inte något förslag på vad som ska hända i framtiden om man väljer alternativ (3), utan man kan lätt tro att vi i så fall får leva vidare med dagens gamla reaktorer hur länge som helst.

Ekologistas förslag är att istället börja med att förklara att dagens kärnkraftsreaktorer har en begränsad livslängd (som inte går att förlänga hur länge som helst) och så småningom behöver ersättas av något annat. Denna ”ersättning” kan bestå av antingen nya kärnkraftsreaktorer eller något annat (t.ex. förnyelsebart och energieffektivisering). Därefter kan man ställa följande tre förslag

1. Dagens tio kärnkraftsreaktorer borde ersättas med endast nya kärnkraftsreaktorer.
2. Dagens tio kärnkraftsreaktorer borde ersättas med nya kärnkraftsreaktorer i kombination med andra alternativ (t.ex. förnyelsebart och energieffektivisering).
3. Dagens tio kärnkraftsreaktorer borde ersättas med endast andra alternativ (t.ex. förnyelsebart och energieffektivisering).

Om man verkligen vill ha frågan om vad man ska tillåta, så kan man ställa den i kombination med vårt förslag.

Uppdatering: Vi har sedan det här inlägget nådde en större publik fått kritik från SKGS som hävdar att delar av vår kritik bygger på missförstånd eftersom deras siffror var viktade för att bli riksrepresentativa. Detta går dock inte att se i rapporten och vi hoppas att nästa rapport faktiskt innehåller sådana viktiga detaljer, så att inga missförstånd uppstår bland läsarna.

I och med att nya uppgifter har kommit in så har vi gjort en uppdatering av det här inlägget, i form av den här röda texten och figuren nedan. De uppgifter vi har fått är en bekräftelse från United Minds att siffrorna är viktade enligt deras egen väljarbarometer, som gjordes ungefär samtidigt. Enligt vad vi har kunnat få fram från mailkontakten och deras väljarbarometer så har de alltså antagit att väljarna består av 29% (M), 36% (S) och 36% övriga partier, men det verkar som om de har ignorerat de 11% som röstade blankt eller ej angav parti.

Då man kollar på rapporten från United Minds (som genomförde undersökningen åt SKGS) så ser man tre staplar; ”Alla”, ”S” och ”M”. Självklart frågar man sig då vad som hände med ”övriga”. SKGS hävdar att de inte ville ange de övriga partierna eftersom dessa siffror inte var ”statistiskt säkerställda”. Vi hävdar istället att dessa siffror visst det är statistiskt säkerställda, de har bara ett lite större säkerhetsintervall. Alla siffror i undersökningen är ungefärliga och siffrorna för de övriga väljarna är bara lite mer ungefärliga än de andra siffrorna.

Vi räknade lite på siffrorna (och har räknat om dem igen utifrån de nya uppgifterna) och lade in dem som en gråa staplar längst till höger i diagrammet nedan. Man kan nu t.ex. se att det endast är 12% av de övriga som röstar för alternativ (1). De resultat som United Minds och SKGS valde att visa ligger kvar som gula, röda och blåa staplar. Deras resultat ser alltså exakt likadant ut, förutom att de har utelämnat de gråa stapelarna. Resultatet går lätt att tolka annorlunda om man utelämnar dessa staplar.

OBS! Kom ihåg att de gråa staplarna är lite mer ungefärliga än de andra. Vi har inte fått veta från United Minds vilka säkerhetsintervall de har haft i undersökningen, så vi kan tyvärr inte lägga in några felstaplar i diagrammet.

När vi dessutom jämför med SOM-institutets rapport från 2011, ”Svenska folkets åsikter om olika energikällor 1999-2010”, så ser vi ett helt annat resultat. Det är en grundlig undersökning som sträcker sig över flera år (1999-2010) och är väl värd att ögna igenom. För att underlätta något för er så ligger en sammanställning av svaren från 2010 i figuren nedan (med undantag för svaren om naturgas och kol som är från 2009). Sen kan ni dra era egna slutsatser om vilka energislag som Svenska folket vill satsa på.

Uppdatering 2012-04-18: Idag kom den efterlängtade SvD-repliken.

Uppdatering 2012-04-19: SKGS svarar att allt är ett missförstånd.

Uppdatering 2012-04-27: Vi svarar med en objektiv sammanställning av ett flertal aktuella opinionsundersökningar.

Fortsätt läsa »]]>

Svenskar som under påskhelgen försökt använda ansiktet som solfångare kan nog ha sina tvivel: Hur långt räcker egentligen energiinnehållet i dessa svaga strålar?

Just så påbörjade Johannes Åman sin ledare i DN. Då kan jag passa på att meddela för Johannes och alla tvivlande svenskar, att de solstrålar som träffar jorden under knappt en timme (ca 50 min) innehåller lika mycket energi som hela jordens befolkning gör av med under ett helt år. Energiinnehållet i ”dessa svaga strålar” räcker faktiskt ganska långt. Solens strålar värmer upp jorden, skapar vädersystem med vind och nederbörd och driver fotosyntesen i världens växter. Det innebär alltså att alla förnybara energikällor (sol, vind, vatten, våg, bio osv) är egentligen energi från solen. De enda undantag jag kan tänka mig är tidvattenkraft (som kommer från månens dragningskraft) och geotermisk energi som kommer från jordens kärna.

Vad Åman egentligen vill ha sagt med sin ledare förstår jag inte riktigt, men det går att utläsa att han inte håller med Azar, som (enligt Åman) ”gjorde sig till solenergins profet”. Ni som läste mitt inlägg häromdagen, där jag hänvisade till Azars debattartikel som ”goda nyheter”, förstår kanske att jag inte håller med Åman.

Åman jämför den framtida solenergin med den fusionskraft som vissa kärnkraftsförespråkare lyfte till skyarna under 1970-talet. Han säger att problemet är det samma; att ”tekniken inte är mogen”. Där håller jag inte med. Eller rättare sagt så tycker jag att det är 100% vansinne att jämföra solkraft med fusionskraft. Nu kan det tänkas att vissa säger ”men vänta lite, är inte solen egentligen en stor fusionsreaktor” och jo det är den, men nu är det tekniken att tillvarata energin som det handlar om. Fusionskraften är mycket riktigt inte utvecklad. Det finns inga kommersiella fungerande fusionskraftverk. När det gäller sol- och vindkraft så finns det gott om fungerande anläggningar och de blir fler och större hela tiden, vilket jag påpekade i mitt förra inlägg. Även när det gäller ”metoder för att hantera vindens och solens variabilitet” så finns det fungerande teknik. Det är bara en kostnadsfråga. Idag är det för dyrt för att helt och hållet stå på sina egna ben och konkurrera ut fossilkraften, men det har en enorm potential. Just därför borde vi ge den här tekniken extra stöd just nu, så att vi kan bli av med fossilkraften så snabbt som möjligt.

Det handlar inte bara om medel till grundläggande forskning, men också om stöd till att skapa marknader så att man kan få in industriell kompetens och kapacitet. Sådana stöd kan utformas som certifikatsystem (som i Sverige där vindkraften expanderade kraftfullt år 2011) eller feed in-tariffer (inmatningstariffer, som i Tyskland). Stöd krävs inte bara till solceller, utan även andra framväxande avancerande energitekniker, till exempel bränsleceller, batterier, termisk solel, vätgaslagring med mera. [Christian Azar]

Det vi ser idag är att sol- och vindkraft växer snabbt och blir bara billigare och billigare. I takt med att dessa tekniker växer så följer den omkringliggande tekniken med, inte av sig självt, men av att vi ser till att ge den rätt stöd. För att använda mig av samma liknelse som Björn Sandén, så är det alltså en ung Zlatan vi ser framför oss. Nu ska vi bara se till så att han får en ordentlig tränare så att han kan bli fotbollsproffs i framtiden.

Fortsätt läsa »]]> Vilka vill ni ha först? De goda eller de dåliga nyheterna? Om ni endast vill ha de goda nyheterna så rekommenderar jag er att läsa Christian Azars debattartikel i DN ”Solen är en guldgruva som kan ge oss energi för alltid”. Där får ni de goda nyheter som jag presenterar här, nämligen:

Under radarn för de flesta sås fröna till den nya industriella revolution som kan ta oss ur klimatkrisen. Utvecklingen när det gäller sol och vindenergi går nu snabbare än vad de flesta kunnat förutse, än vad de flesta inser faktiskt sker.

…

År 2005 installerades drygt 1 gigawatt (GW) solceller i världen. Bara fem år senare installerades cirka 20 gånger så mycket. Inom några år uppskattas världens solcellsindustri klara av att producera 100 GW solceller per år. Vind har kommit ännu längre, år 2011 installerades cirka 40 GW. Sammantaget finns nu cirka 240 GW vind och 60 GW solceller installerade i världen, nästan allt har tillkommit sedan 2005.

…

Än viktigare är att kostnaden för både sol och vind har sjunkit. För solceller har det gått extra fort, bara under de senaste tre åren har priset minskat med en faktor 3–4. Moduler säljs i dag för under 1 US dollar per watt, i soliga områden ger det en elproduktionskostnad på runt en krona per kWh

För att illustrera den snabba utbyggnaden, så har jag lånat ett par bilder från Tomas Kåbergers presentation ”Global, European and Swedish challenges. How can electricity make a difference?” under Chalmers Energy Conference, för ett par veckor sedan.

Det är väl härligt? Så vad är då de dåliga nyheterna?

Jo, det är så att det behöver gå ännu snabbare. Som Azar säger:

Utvecklingen går fort, men den måste fortsätta accelerera. Expansionen av fossila bränslen går nämligen i absoluta tal än snabbare och utsläppen av koldioxid fortsätter att växa. För att klara av att lösa klimatfrågan krävs politiska styrmedel, framför allt följande två:

• Det krävs ett pris på koldioxid. […]

• Det krävs stöd till teknikutveckling. […]

Just när det gäller priset på koldioxid säger Azar att

Det är helt avgörande att få igenom sådana system, och det behövs fler politiker, företagsledare och en stark opinion som driver på i denna riktning, framför allt i USA.

(Fetstilsmarkeringen har jag gjort för att förtydliga)

När jag idag lyssnade på Vetenskapsradion (och en längre version på Klotet i P1) så fick jag höra om ”klimatskeptisk undervisning i USAs skolor”, vilket gjorde mig orolig.

I USA tycks klimatskeptikerna vinna terräng i skolan. Flera delstater, nu senaste Tennessee, tillåter och uppmuntrar lärare att undervisa den ”andra sidan” av klimatförändringen – alltså att den konstaterade globala uppvärmningen inte skulle bero på mänskliga utsläpp av koldioxid utan av naturliga svängningar i klimatet.

Enligt en färsk enkätundersökning från Naturkunskapslärarnas Nationella Organisation NESTA undervisar nästan hälften [47 procent] av de tillfrågade lärarna också om klimatskepsis.

Frågan jag ställer mig är om vi kan få USA att inse att det behövs ett pris på koldioxiden, när inte ens deras naturkunskapslärare inser hur viktig klimatfrågan är.

Fortsätt läsa »]]> Tre raviners damm, världens största vattenkraftsprojekt, kommer i maj att flöda i full drift enligt People’s Daily. Nu är People’s Daily en propagandakanal för Kinas statsbärande parti och kanske är det just därför de öser på med hur vattenkraftsprojektet bidrar till kontroll av torka och översvämningar, men helt glömmer att nämna att 1,3 miljoner människor blev tvingade att överge sina hem innan bygget. När alla turbiner är installerade i maj kommer vattenkraftverket vara världens största i installerad effekt med sina 21000 MW, det är mer än alla Sveriges vattenkraftverk (16200 MW) tillsammans. Och sen har vi vindkraften: Kina installerade under 2011 18000 MW vindkraft enligt nya siffror, mest i världen.

Kinas andel förnybart i energimixen är runt 12%, vilket är mer än OECDs genomsnitt, men trots att de än så länge endast släpper ut hälften så mycket koldioxid per person som OECD länderna, är koldioxidutsläppen per BNP-USD runt fem gånger så stora som i OECD. Det är värt att tänka på då många av de produkter vi konsumerar i Sverige är producerade i Kina, så vi har ganska stor del i de där utsläppen även om vi ofta dunkar oss själva i ryggen och säger att vi är så duktiga på att inte öka koldioxidutsläppen på hemmaplan. Att Kina släpper ut så mycket mer beror dels på att de använder väldigt mycket kol och på att 1 kilo kol ger i snitt fyra gånger mer i BNP i OECD-länderna än det gör i Kina. Energiintensiteten är alltså fyra gånger så stor per producerad produkt i OECD än i Kina. Vidare har Kina ökat sin energianvändning från 9000 TWh år 2000, till över 25000 TWh 2009 och är snart världens största energianvändare. Ett problem här är att insamlingen av energidata tar ett tag, under vilket Kina spurtar i väg ännu längre…

Jag bor i Kina och här tittar jag på hur de ökande avfallsbergen runt Kinas städer kan göras om till biogas istället för att växa till sig och bli metanutsläppande, tungmetallsläckande dumpstationer. Idag återvinns väldigt små mängder material, det mesta läggs i bästa fall i en kontrollerad deponi men oftast dumpas det bara. I vilket fall leder deponering av organiskt material till utsläpp av metan samt att energi och näringsämnen inte används i jordbruket där de skulle göra stor nytta och ersätta olja, kol och konstgödsel. Ofta är det mycket enklare för en bonde att bränna den överblivna biomassan från skörden direkt på åkern och att köpa kol för en billig penning till uppvärmning av huset, än att samla in och elda biomassan i kaminen. Runt 20% av biprodukterna från jordbruket bränns direkt på åkern. Det sker i en så stor omfattning att partikelutsläppen blir en fara för hälsan.

Utvecklingen i Kina och den ökande levnadsstandarden gör det möjligt att installera effektivare energiteknik, vindkraft och att göra något åt det växande sopberget. När du har mat på bordet kan du också börja bry dig om andra saker och det ser vi att Kina gör som jag skrev om i mitt förra inlägg. Samtidigt har en ökning av energiproduktionen med över 10% per år i Kina ödesdigra konsekvenser för koldioxidutsläppen.

Låt mig här påpeka att det finns få saker jag ogillar så mycket som när en rik svensk trycker i sig en oxfilé, klappar sig om magen och säger ”Det är ju kineserna som är problemet, det gör inget att vi här uppe i kalla norden släpper ut lite skit” (denne belåtne svensk kan höras i debatt med den inte lika belåtne Jens Holm i Henrics inlägg här på Ekologistas). Vi måste göra betydligt mer än vi redan gör i Sverige. Vi måste installera mer vindkraft, äta mindre kött, ta tillvara vår biogaspotential och konsumera mindre naturresurser. Om Sveriges ingenjörer på allvar och med ordentligt stöd fick ta sig an dessa uppgifter skulle vi kanske återfå lite av ingenjörernas forna glansstatus.

Argumentet att Kina är ett utvecklingsland börjar dock bli lite farligt. Kina har så stor inverkan på klimatet och utvecklingen går lite för fort för att vi ska kunna sitta lugnt i båten. I stora delar av Kina, framför allt i städerna, lever människor som vi i Sverige eller USA gör. Peking har fem miljoner bilar nu och det är inga små skrothögar. Stora SUVar, BMWs och olika sportbilar är så vanliga att jag inte skänker det många sekunders uppmärksamhet när en Ferrari dundrar förbi mig på min el-moppe.

Argumentet att Kina är ett utvecklingsland kanske höll för några år sedan, saker går dock väldigt fort här och jag skulle vilja hävda att detta inte gäller längre. Innan Maud Olofsson hinner lära sig uttala Shijiazhuang eller namnet på någon annan av Kinas mångmiljonstäder, kommer levnadsstatusen och konsumtionen vara så hög här att Kinas avfallshantering och energiproduktion får riktigt stora konsekvenser för världen.

Fortsätt läsa »]]> Oj vad mycket kött det har blivit på sistone, i alla fall i debatter runt om i landets tidningar. Det är inte bara här på Ekologistas som det diskuteras kött, även om vi har lagt mycket kraft på det efter vårt framträdande i SVT Debatt. Det verkar som om allt fler i dagens samhälle har blivit medvetna om att djurhållning och köttproduktion har en stor påverkan på miljö och klimat.

Det har diskuterats alla möjliga lösningar, t.ex. att vi borde satsa mer på kaninkött och att vi borde undvika matsvinnet. Ett av de hetaste diskussionsämnena de senaste dagarna har varit odlat kött, s.k. in vitro meat. Där har det bl.a. sagts att

Om bara 20 år kan mataffärernas kyldiskar vara fyllda av kött tillverkat på konstgjord väg i laboratoriemiljö. [GP]

och

En holländsk forskargrupp säger att man i oktober räknar med att ha fått fram den första laboratorieframställda hamburgaren. [SR]

Allt för ofta ses dessa möjliga lösningar som universallösningar som skulle kunna göra allting bra igen och att man inte behöver göra någonting annat. Man behöver bara välja den lösning som passar bäst för en själv. Men tyvärr så är det sällan så enkelt. I själva verket så är det nog lämpligast om vi satsar på alla dessa lösningar samtidigt – och framförallt att vi faktiskt satsar på en minskad köttkonsumtion redan idag.

Därför satte vi oss, ihop med Köttfri Måndag, och skrev ihop den här repliken till GP, som ett svar på en debattartikel som (enligt vårt tycke) målade upp det odlade köttet som en universallösning. Vi anser att

Något som skulle kunna göras redan nu är att satsa på en miljöskatt på livsmedel, som baseras just på hur mycket skada det åsamkar miljön och klimatet. […] Den enklaste och i särklass viktigaste åtgärden är att genom miljöanpassade konsumtionsskatter göra miljövänligare alternativ mer attraktiva [GP]

Tyvärr så missade GP, i första vändan, att Ekologistas var medförfattare till repliken, men den missen är nu korrigerad.

För er som vill fördjupa er något, så har vi tidigare förklarat miljö- och klimataspekterna med köttkonsumtion (med en efterföljande fördjupning). Vi har tagit oss an den populära dieten LCHF och förklarat hur köttnormativt vårt samhälle är. Vi har tagit oss an att förtydliga hur dumma vissa argument är (här och här).  Och vi har också föreslagit ett införande av en miljöskatt på livsmedel, framförallt på animaliska produkter.