X

[Gästskribent] Kina är inget u-land längre

Tre raviners damm, världens största vattenkraftsprojekt, kommer i maj att flöda i full drift enligt People’s Daily. Nu är People’s Daily en propagandakanal för Kinas statsbärande parti och kanske är det just därför de öser på med hur vattenkraftsprojektet bidrar till kontroll av torka och översvämningar, men helt glömmer att nämna att 1,3 miljoner människor blev tvingade att överge sina hem innan bygget. När alla turbiner är installerade i maj kommer vattenkraftverket vara världens största i installerad effekt med sina 21000 MW, det är mer än alla Sveriges vattenkraftverk (16200 MW) tillsammans. Och sen har vi vindkraften: Kina installerade under 2011 18000 MW vindkraft enligt nya siffror, mest i världen.

Kinas andel förnybart i energimixen är runt 12%, vilket är mer än OECDs genomsnitt, men trots att de än så länge endast släpper ut hälften så mycket koldioxid per person som OECD länderna, är koldioxidutsläppen per BNP-USD runt fem gånger så stora som i OECD. Det är värt att tänka på då många av de produkter vi konsumerar i Sverige är producerade i Kina, så vi har ganska stor del i de där utsläppen även om vi ofta dunkar oss själva i ryggen och säger att vi är så duktiga på att inte öka koldioxidutsläppen på hemmaplan. Att Kina släpper ut så mycket mer beror dels på att de använder väldigt mycket kol och på att 1 kilo kol ger i snitt fyra gånger mer i BNP i OECD-länderna än det gör i Kina. Energiintensiteten är alltså fyra gånger så stor per producerad produkt i OECD än i Kina. Vidare har Kina ökat sin energianvändning från 9000 TWh år 2000, till över 25000 TWh 2009 och är snart världens största energianvändare. Ett problem här är att insamlingen av energidata tar ett tag, under vilket Kina spurtar i väg ännu längre...

Jag bor i Kina och här tittar jag på hur de ökande avfallsbergen runt Kinas städer kan göras om till biogas istället för att växa till sig och bli metanutsläppande, tungmetallsläckande dumpstationer. Idag återvinns väldigt små mängder material, det mesta läggs i bästa fall i en kontrollerad deponi men oftast dumpas det bara. I vilket fall leder deponering av organiskt material till utsläpp av metan samt att energi och näringsämnen inte används i jordbruket där de skulle göra stor nytta och ersätta olja, kol och konstgödsel. Ofta är det mycket enklare för en bonde att bränna den överblivna biomassan från skörden direkt på åkern och att köpa kol för en billig penning till uppvärmning av huset, än att samla in och elda biomassan i kaminen. Runt 20% av biprodukterna från jordbruket bränns direkt på åkern. Det sker i en så stor omfattning att partikelutsläppen blir en fara för hälsan.

Utvecklingen i Kina och den ökande levnadsstandarden gör det möjligt att installera effektivare energiteknik, vindkraft och att göra något åt det växande sopberget. När du har mat på bordet kan du också börja bry dig om andra saker och det ser vi att Kina gör som jag skrev om i mitt förra inlägg. Samtidigt har en ökning av energiproduktionen med över 10% per år i Kina ödesdigra konsekvenser för koldioxidutsläppen.

Låt mig här påpeka att det finns få saker jag ogillar så mycket som när en rik svensk trycker i sig en oxfilé, klappar sig om magen och säger ”Det är ju kineserna som är problemet, det gör inget att vi här uppe i kalla norden släpper ut lite skit” (denne belåtne svensk kan höras i debatt med den inte lika belåtne Jens Holm i Henrics inlägg här på Ekologistas). Vi måste göra betydligt mer än vi redan gör i Sverige. Vi måste installera mer vindkraft, äta mindre kött, ta tillvara vår biogaspotential och konsumera mindre naturresurser. Om Sveriges ingenjörer på allvar och med ordentligt stöd fick ta sig an dessa uppgifter skulle vi kanske återfå lite av ingenjörernas forna glansstatus.

Argumentet att Kina är ett utvecklingsland börjar dock bli lite farligt. Kina har så stor inverkan på klimatet och utvecklingen går lite för fort för att vi ska kunna sitta lugnt i båten. I stora delar av Kina, framför allt i städerna, lever människor som vi i Sverige eller USA gör. Peking har fem miljoner bilar nu och det är inga små skrothögar. Stora SUVar, BMWs och olika sportbilar är så vanliga att jag inte skänker det många sekunders uppmärksamhet när en Ferrari dundrar förbi mig på min el-moppe.

Argumentet att Kina är ett utvecklingsland kanske höll för några år sedan, saker går dock väldigt fort här och jag skulle vilja hävda att detta inte gäller längre. Innan Maud Olofsson hinner lära sig uttala Shijiazhuang eller namnet på någon annan av Kinas mångmiljonstäder, kommer levnadsstatusen och konsumtionen vara så hög här att Kinas avfallshantering och energiproduktion får riktigt stora konsekvenser för världen.

Publicerad den 27 februari, 2012 av Alexander Olsson under kategori(er) Blogg, Diverse, Energisystem, Globalt, samt under etikett(er), , , , .

Visa modereringspolicyn