X

Allt vi har skrivit om klimatfrågor

Klimatförändringarna är bland de största utmaningar som mänskligheten står inför idag. Det är idag helt klarlagt att mänskligheten bidrar till att driva klimatsystemet mot katastrofala höjningar av den globala medeltemperaturen. Dessa klimatförändringar måste minimeras och det är upp till oss att göra något åt det.

Nej, det blir ingen mini-istid om 15 år

Nej, det blir ingen mini-istid om 15 år

Har ni hört nyheten om att vi är på väg in i en mini-istid de närmaste årtiondena? Glöm det. Det var en miss av flera svenska och internationella nyhetsmedier. I själva verket så handlar det om en minskad aktivitet i solstrålning omkring 2030 som eventuellt kommer att sakta ner den globala uppvärmningen med ungefär 3 år.

Läs mer »

Klimatpolitik i Australien

Klimatpolitiken i Australien har skakats rejält i fundamenten på sistone. I och med att Australien fick en klimatskeptisk premiärminister, Tony Abbott, skrotades den tidigare införda koldioxidskatten och utsläppshandelssystemet. De båda ersattes av ett styrmedel som kallas Direct Action, där skattebetalarna ger bidrag direkt till klimatprojekt som sedan ska uppfylla de åtaganden Australien har under Kyotoprotokollets andra åtagandeperiod (2013-2020). Vår utrikeskorrespondent, Alexander Olsson, rapporterar från förra veckans omvända auktion av utsläppsinvesteringar i Australien.

Under 2012-2014 hade Australien en koldioxidskatt som beskattade utsläpp från bland annat industrin och transportsektorn. Skatten som infördes av Labor-regeringen kritiserades hårt av det dåvarande oppositionspartiet Liberal Party of Australia lett av Tony Abbott. När liberalerna gick till val under 2013 var en av deras valfrågor att avskaffa koldioxidskatten, vilket också blev verklighet när de tog makten och skatten upphävdes i mitten av 2014 av premiärminister Tony Abbotts nya regering.

Efter att ha gjort många besvikna i Warszawa, under klimatmötet 2013, verkar något sorts politiskt ansvarstagande i klimatfrågan börjat infinna sig hos den sittande liberala regeringen. Med en inhemsk kol- och gruvindustri som ständigt lobbar för sina intressen kan det inte vara lätt att bedriva miljöpolitik i Australien, utan regeringens politik verkar snarare följa kortsiktiga ekonomiska intressen som att skapa fler jobb i gruvnäringen, på bekostnad av både nationella och internationella miljöfrågor. Trots det har en ny strategi för att råda bot på växthusgasutsläppen vuxit fram på sistone. Regeringen har upprättat sin egen version av FN:s gröna klimatfond, med skillnaden att pengarna inte ska gå till utvecklingsländer utan till att göra klimatinvesteringar i Australien genom så kallade Direct Actions. I stället för att följa principen om att utsläpparen betalar, ska skattebetalarna i Australien betala olika initiativ som minskar halten koldioxid i atmosfären direkt. Fonden som kallas Emissions Reduction Fund (ERF) har nyligen genomfört sin första omvända auktion, där företag får bjuda så lågt de kan för att erhålla finansiering för sina klimatprojekt. Medelpriset blev 13,95 australiska dollar (AUD) per ton koldioxidekvivalent, vilket motsvarar 94 kronor med dagens växelkurs (1 AUD = 6,75 SEK), enligt The Australians hemsida och fonden har totalt 2,55 miljarder AUD (17,2 miljarder kronor) för att köpa 180 miljoner ton koldioxidekvivalenter. Som en jämförelse har priset för den handlande sektorn på EU:s marknad för utsläppsrätter varit runt 70 kronor den senaste tiden, medan koldioxidskatten i Sverige snarare ligger på runt 1000 kronor per ton koldioxidekvivalent.

Arthur Cecil Pigou filade runt 1920 på en typ av skatt som skulle bestraffa negativa externaliteter som inte inkluderas i priset av en vara eller en nedsmutsande aktivitet. Ett exempel på en negativ externalitet är att det inte kostar ett företag speciellt mycket att släppa ut koldioxid till atmosfären, men kostnaden för samhället kan däremot bli väldigt stor. Pigouvianska skatter på miljöområdet kan överföras till en annan del av ekonomin för att stimulera till aktiviteter som inte direkt bidrar till negativa externaliteter, som att skapa arbetstillfällen. Detta sätt att föra över kapital från miljöbovar till arbetskraften har i Sverige kallats grön skatteväxling. Tanken är väldigt omhuldad och har översatts i principen att utsläpparen betalar eller Polluter Pays Principle. Nu gör Australien något relativt unikt, de lägger bördan att betala för nationens växthusgasutsläpp på arbetskraften genom en skatt, alltså en omvänd grön skatteväxling, låt oss kalla det en brun skatteväxling. Regeringen argumenterar för att alla vinner på detta eftersom priset på utsläppsminskningarna blir betydligt mindre genom det här systemet än om koldioxidskatten skulle fått vara kvar. Enligt regeringen skulle de företag som drabbas av skatten höja priserna på sina varor och på så sätt skulle australiska konsumenter straffas med 550 AUD (3700 kronor) per hushåll och år. Det regeringen däremot glömmer att berätta är att straffet, som bland annat motsvaras av en högre elräkning på 172 AUD (1160 kronor) och höjd kostnad för gas på 53 AUD (360 kronor) per år, skulle ge ytterligare incitament för att sätta upp solceller på taket, minskad konsumtion av elektricitet och för att spara på gas. I ett land där 64 % av elen kommer från kolkraft och 20 % från naturgas och med väldigt goda förutsättningar för solel är det kanske inte en så dum idé?

Vad är det då för inhemska utsläppsminskningsprojekt som har fått pengar för att minska Australiens utsläpp? Nästan 60 % av projekten är olika landbaserade projekt, så som skogsplantering och skydd av skogar mot skövling, och resten av projekten består nästan helt och hållet av olika avfallshanteringsprojekt, så som att utvinna metangas ur soptippar. En komplett redovisning av projekten finns på regeringens hemsida. Den nästan totala avsaknaden av projekt i fossilbranschen tyder på att regeringens strategi knappast är att fasa ut kolkraften i landet. Landbaserade kolbindningsprojekt, som i Australien går under namnet Carbon Farming, har ofta andra fördelar än endast kolupptag från atmosfären, så som ökad biologisk mångfald och minskad erosion. De kan därför ha en positiv påverkan på flera andra miljöaspekter än endast klimatet. Men de landbaserade projekten måste kombineras med en omställning av industrin till förnybar energi annars kommer utsläppen aldrig att minska. De landbaserade aktiviteterna kan minska halten av koldioxid i atmosfären, genom att träd suger koldioxid ur atmosfären när de växer eller genom olika åtgärder i jordbruket, men en minskning kan bara åstadkommas om vi samtidigt minskar utsläppen till atmosfären. De landbaserade aktiviteterna har nämligen en begräsning i och med att landytan som vi till exempel kan beskoga är begränsad. Att använda detta ammunitionsbegränsade vapen mot klimatförändringarna och inte samtidigt minska utsläppen är därför oansvarigt.

Risken är att Australien låser in sig i en fossilbaserad ekonomi för en väldigt lång tid framöver. Tony Abbott sitter säkerligen inte kvar på sin post när utsläppsminskningarna ska vara uppnådda, men vem som än har den otacksamma uppgiften att ta över efter honom kommer få det svettigt värre inför klimatmötet år 2020. Varför har Australien valt denna obeprövade och osäkra väg mot utsläppsmålet på -5 % jämfört med utsläppsnivån år 2000? För det första har Australien inte ratificerat Dohatillägget till Kyotoprotokollet för perioden 2013-2020 och deras mål -5 % är därför ett frivilligt åtagande. Hur det nu än påverkar deras motivation att uppnå målet, tror jag att sanningen snarare ligger i den protektionistiska politiken kring kolindustrin. Tony Abbott har bland annat sagt att ”kol är bra för mänskligheten och kommer vara det huvudsakliga bränslet i flera decennier”. Australien är världens andra största exportör av kol och värdet av exporten uppgår årligen till 40 miljarder AUD (270 miljarder kronor). Det är uppenbart att den sittande regeringen inte är villiga att kompromissa med värdet av den industrin.

Tony Abbott letar inte efter ett kostnadseffektivt sätt att minska Australiens utsläpp med styrmedlet Direct Actions, han letar efter ett sätt att rädda det han ser som den viktigaste principen att försvara: att Australien ska få tömma jordskorpan på kol och naturgas. Tyvärr har denna princip alltför stort stöd i Australien och hela världen lider av det.

Kom igen GT – lär er räkna…

Uppdatering 2014-09-23: Tydligen missade GT även att läsa rätt, Västlänken beräknas minska utsläppen med 40 000 ton CO2 per år, inte 4000 som det står i GT:s artikel. Det betyder att Västlänken betalar igen sig på sex år... Det lämnar 54 år till att spara in CO2 från trafiken, relativt om Västlänken inte byggs.

---

Idag slår GT på sin stora trumma och hävdar att Västlänken (tågtunneln under Göteborg som ingår i Västsvenska paketet) kommer ha negativ miljönytta. För det första, GT, ni ställde er utanför Way Out West för för två år sedan och delade ut kött eftersom ni ansåg att det var fel att genomföra en mer miljövänlig, vegetarisk, festival. Hela er tidning har negativ miljönytta.

Så till saken. GT skriver

Västlänken kommer leda till ökade utsläpp

och baserar det på

Enligt Trafikverkets beräkningar ska Västlänken varje år mellan 2030 och 2090 leda till 4 000 ton mindre utsläpp i biltrafiken. [...]
Enligt en klimatkalkyl för Västlänken som kom så sent som förra året slår Trafikverket fast att projektets genomförande kommer att leda till koldioxidutsläpp på över 241 000 ton - betydligt mer än vad som kan tas igen under en 60-årsperiod.

GT, 4000 ton * 60 år blir totalt 240 000 ton. Dvs byggnationen kommer leda till utsläpp på 1000 ton mer än vad som kommer sparas in under en 60-årsperiod. Det är inte "betydligt mer", det ligger till och med inom felmarginalen. Västlänken har dessutom en teknisk livslängd på 120 år, så det betyder att den kommer spara in CO2 från trafiken i 120 år (även om vi förhoppningsvis har lämnat bränslen som släpper ut CO2 långt bakom oss vid det laget). Det är dessutom värt att notera att Citytunneln i Malmö överträffade resandeförväntningarna och fick ett större resande med tåg efter färdigställandet än vad som projekterades för. Det är också något som säkerligen kommer inträffa med Västlänken, vilket innebär att utsläppen från byggnationen kommer tjänas in snabbare än 60 år.

Utöver det missar GT frågan om vilka alternativ som finns. Ska vi låta bli att göra någonting, ja då kanske det släpps ut 1000 ton mindre på 60 år. Om alternativet är att bygga någonting annat, vad som helst, så kommer även det leda till ökade utsläpp i sitt byggskede. Om detta alternativet dessutom är någonting annat än järnväg så kommer det även leda till ökade utsläpp under sin användningsfas, dvs betydligt mycket mer än 1000 ton under 60 år.

Som en jämförelse så motsvarar 1000 ton ungefär vad 100 normalsvenskar släpper ut under ett år (om man inkluderar utsläpp utanför landet pga importerade varor osv). Eller två normalsvenskar under 60 år om man fortsätter i samma nivå som idag.

Pressmeddelande: Ekologistas stödjer nätverket “JA till trängselskatt”

Pressmeddelande: Ekologistas stödjer nätverket “JA till trängselskatt”

Den 14 september är det val. Vid sidan av riksdags-, landstings-/region-, samt kommunval kommer det också ske några kommunala folkomröstningar runt om i landet. En av dessa folkomröstningar handlar om trängselskatten i Göteborg.
Ekologistas meddelar nu att vi stödjer nätverket “JA till trängselskatt” som verkar för ett JA i folkomröstningen i september.

Läs mer »

Annie Lööf (c) och Kent Johansson (c) vilseleder om svenska klimatutsläpp i DN Debatt

Nu har kampanjerna inför det nära förestående EU-valet kommit in i ett allt intensivare slutskede. Många debattinlägg har i grunden positiva budskap men behandlar ändå fakta och statistik på ett sätt som är vilseledande och ger en falsk bild av verkligheten. Det senaste i raden är en debattartikel av Annie Lööf (c) och Kent Johansson (c) som tar upp Centerpartiets syn på EU:s roll i att möta klimatutmaningen och hur systemet med utsläppsrätter kan reformeras.

Lööf och Johansson inleder med att konstatera att EU behöver behålla ledartröjan i klimatarbetet och att detta kräver en reformering av systemet med utsläppsrätter. Det är ett högst lovvärt budskap och Centerns förslag, att permanent ta bort ett stort antal utsläppsrätter från systemet för att höja kostnaden för klimatutsläpp, är säkerligen en av flera möjliga vägar framåt.

Författarna pekar sedan på att systemet med utsläppsrätter är en förebild för resten av världen och att flera länder och regioner låtit sig inspireras av EU:s goda exempel. Jag kan inte annat än hålla med och tycker att det är en viktig punkt att lyfta fram i debatten. Fler politiker borde inse vikten av att våga gå före i klimatarbetet och leda utvecklingen.

Men när Lööf och Johansson vänder blicken mot Sverige går det tyvärr lite snett. De pekar på att Sverige är världsledande och en förebild för många andra länder genom att belysa hur framgångsrikt vi lyckats kombinera tillväxt och sänkta utsläpp sedan 1990. Mer specifikt lyfter de fram siffror från Naturvårdsverket som visar att “utsläppen minskar med 23 procent sedan 1990, medan BNP vuxit med 60 procent”. Om det nu vore så väl.

Det Lööf och Johansson väljer att inte påpeka i sitt debattinlägg är utsläppen endast minskat sedan 1990 om man har ett produktionsperspektiv, vilket innebär att endast utsläpp som sker inom Sveriges gränser räknas med. Om man istället har ett konsumtionsperspektiv och inkluderar de utsläpp som sker utomlands till följd av produkter och tjänster konsumeras i Sverige, så blir bilden den motsatta. Det illustreras väl av nedanstående diagram som är baserat på statistik från Naturvårdsverket och Statistiska centralbyrån.

Sveriges klimatutsläpp och BNP 1993-2010

Sveriges klimatutsläpp och BNP 1993-2010 (Källa: Naturvårdsverket 2013; Statistiska centralbyrån 2014)

Diagrammet visar tydligt att Sveriges samlade utsläpp ökat sedan 1993. Visserligen har de inhemska utsläppen minskat, och det är väldigt bra, men samtidigt ökar de utländska utsläpp som kan härröras till svensk konsumtion i takt med BNP. Uppenbarligen har inte ens Sverige, som mycket riktigt ligger långt framme i sitt klimatarbete, lyckats bryta sambandet mellan ekonomisk tillväxt och klimatpåverkan.

Jag ifrågasätter inte att Sverige är världsledande när det gäller klimatarbete och att andra länder har mycket att lära av våra politiska styrmedel inom området. Men det är viktigt att inte försköna den utveckling som sker genom att ignorera det faktum att våra låga utsläpp till viss del beror på att de “exporteras” till andra länder.

Överhuvudtaget så borde kopplingen mellan ständigt ökande konsumtion och vårt akuta behov av att minska de globala utsläppen av växthusgaser få större utrymme i debatten. Kan vi verkligen komma undan de negativa miljöeffekter som en evigt växande ekonomi medför? Jag ser fram emot ett debattinlägg från svenska politiker som tar denna fråga på allvar...

Krönika: Viktigt att engagera sig för framtiden

Krönika: Viktigt att engagera sig för framtiden

Företagen som är engagerade inom fossil energi kommer inte sluta jobba med det förrän det blir omöjligt. Det blir det genom politiska beslut. De kommer inte sluta med sina affärer bara för att världen är på väg mot extrema temperaturökningar. De kommer bara sluta när det blir omöjligt genom rätt styrmedel och regleringar. Det är upp till oss alla att välja vilken framtid vi vill ha. Nu är det upp till oss alla att ta vårt ansvar för framtiden!

Läs mer »
En ljusare framtid

En ljusare framtid

Framtidsfrågor, så som klimatutet, handlar inte om svart eller vitt, att lyckas eller inte lyckas. Framtiden är en gråskala som alltid kan bli lite ljusare, om man försöker lite till, oavsett hur dystert eller hoppfullt det än ser ut.

Läs mer »

Faktafel om klimatkompensation i SVT Aktuellt

Under söndagens Aktuellt, som sändes klockan 21.00 den 24 februari, uppmärksammades svenskarna resvanor och vilken påverkan det allt populärare charterresandet till länder som Thailand har på klimatet.

Vi tycker att det är bra att flygets klimatpåverkan uppmärksammas och att information sprids om det pris som klimat och miljö får betala för våra solsemestrar. De jämförelser som under programmet gjordes med bland annat köttkonsumtion och lågenergilampor är viktiga för att öka förståelsen för hur påverkan från olika typer av konsumtion förhåller sig till varandra.

Så långt allt gott. Men tyvärr så lämnade både fakta och resonemang en hel del övrigt att önska. Read More »

Maya

Maya

"Det enda som talar för jordens undergång är att Mayakalendern får större uppmärksamhet än kommande 4 graders ökning av jordens medeltemperatur." (mer…)Läs mer »

Vi efterlyser en bredare debatt om klimatkompensation

Radioprogrammet Kalibers granskning av Arlas klimatkompensation har belyst en intressant och växande företeelse i dagens samhälle - frivillig klimatkompensation. Tyvärr så har både de journalistiska reportagen och den efterföljande debatten fokuserat allt för mycket på ett enskilt projekt, utan att diskutera klimatkompensation ur ett bredare perspektiv.

Read More »

Kaliber bemöter kritik

Söndagen 25/11 sände Kaliber i P1 ett program där de hade granskat ett projekt på den frivilliga marknaden för klimatkompensation. I programmet lyftes det fram negativ kritik om ett projekt som Arla engagerat sig i för att klimatkompensera sina ekologiska produkter, nämligen klimatkompensation genom trädplantering i Mocamique. Fokus låg på det faktum att man inte riktigt kan garantera att träden kommer att fånga upp den koldioxid som utlovas, bl.a. pga risker med brand och avverkning. Tyvärr gav detta ett resultat i form av att många lyssnare uppfattade detta som att Arlas klimatkompensation bara är en bluff. Vi på Ekologistas hävdar istället att frivillig klimatkompensation genom trädplantering är något positivt, som borde uppmuntras, då det även ger andra positiva effekter än bara koldioxiduppfångning - vilket ni kan läsa mer om i vårt förra inlägg.

Det var inte bara vi som kritiserade Kaliber för deras program. Konsultbyrån U&We, som säljer tjänsten till Arla, gick ut med ett pressmedelande som bl.a. anklagade SR för att ha gjort sig "skyldig till osaklighet". Denna kritik har nu bemötts av Kaliber. Read More »

Den frivilliga marknaden för klimatkompensation behövs

Kaliber har granskat ett projekt på den frivilliga marknaden för klimatkompensation i ett program som sändes 2012-11-25 kl. 12:00 i P1. Projektet används av Arla för att klimatkompensera de utsläpp av koldioxid från fossila källor som uppkommer under produktionen av ekologisk mjölk. Det finns ingenting som tvingar Arla att utföra den här kompensationen utan de gör det för att ge ett ”mervärde” åt de kunder som köper ekologisk mjölk. Andra företag som på ett liknande frivilligt sätt kompenserar sina utsläpp av växthusgaser är Max hamburgare.

Jag vill föra fram tre saker och som inte överhuvudtaget nämns i Kalibers program. Read More »

Rekord i växthusgaser

Vid det här laget har ni säkert alla hört talas om att Världsbanken har släppt en rapport som säger att världen är på väg mot en fyra graders uppvärmning innan slutet av det här århundradet.

The report says today’s climate could warm from the current global mean temperature of 0.8°C above pre-industrial levels, to as high as 4°C by 2100, even if countries fulfill current emissions-reduction pledges.

Detta kan troligtvis hänga ihop med att utsläppen av växthusgaser inte har minskat, utan snarare ökat, de senaste åren. Därför är det inte så konstigt att även WMO (World Meteorological Organization) gick ut med en pressrelease som sa att växthusgaserna i atmosfären har slagit nya rekord. Den svenska pressen nappade på detta och spred vidare informationen, vilket vi anser är bra. Tyvärr var det en tidning (DN) som råkade blanda ihop vissa koncept  och gav oss därför felaktig information, då de i sin iver att ge lite extra information som de andra medierna (t.ex. SR, SvD, GP och MA) inte hade givit oss. För att minska eventuella missförstånd så ska jag försöka förklara lite tydligare här. Read More »

1 2

Kontakta oss

Tipsa oss om nåt? Eller vill du ha vår hjälp?

Kontakta oss

Kontakta oss via formuläret, eller maila till info@ekologistas.se. Du kan även följa oss via: