X

Nobel Week Dialogue: Intro

På plats på Nobel Week Dialogue för att hjälpa de officiella bloggarna Andreas och Henric. Jag får väl anses vara någon form av semi-officiell sådan, vilket dock inte genererar en flashig namnbricka eller tillträde till VIP-ingångarna. Nåväl, jag får skylla mig själv som inte svarar på mail i tid.

Hursomhelst.

Mina förväntningar med dagen är helt enkelt att höra hur intelligenta och framgångsrika forskare, och andra inflytelserika personer, ser på energi- och klimatutmaningarna. Själv kan man ju en del på området och har sina egna tankar på hur det bör lösas, men vad jag tycker och gör har tyvärr inte någon jättestor effekt i det stora hela (än så länge, förhoppningsvis). Därför är det viktigt att höra hur tankarna går hos de som har lite mer inflytande.

Anna-Karin Hatt var den första talaren och pratade vitt och brett om energi- och klimatutmaningarna. Hon påpekade hur viktigt det är att inte vara pessimist utan att istället fråga sig vad man kan göra för att bidra, oavsett om man är konsument, investerare, politiker eller forskare. Hon pekade på Sverige som exempel på hur man kan kombinera ekonomisk tillväxt och höga klimatambitioner och pekade på vikten av EU:s ledarskap i de internationella klimatsamtalen.

Fatih Birol från IEA (International Energy Agency) fortsatte med att ge en bild av nuläget. Han pratade om hur rollerna förändras i världen, att importländer blir exportländer och hur energiflödena därmed förändras. USA har gått ifrån att vara en jätteimportör till att närma sig rollen som jätteexportör, framförallt pga sina satsningar på shale gas. Brasilien gör samma resa tack vare sina nya oljefynd och de långvariga satsningarna på sockerrörsetanol (deras olje- och etanolpolicy är dock inte kompatibla i nuläget, men det är en annan historia som jag inte ska tråka ut er med nu).

Men, påpekade han, vissa saker förändras inte. Utsläppen av växthusgaser från energi fortsätter att öka och det gör även subventionerna för fossila bränslen (f.n. 544 miljarder USD, globalt), något som han kallade

"Den största fienden för omställningen till ett förnybart energisystem"

Carl-Henric Svanberg följde med ett påtagligt pragmatiskt tal med fokus på tidsskalor. Han inledde med att säga att

"Man kan inte låtsas att klimatförändringar inte är ett problem, men man kan inte heller låtsas att förnybar energi är den enda lösningen"

Det fick åtminstone mig att hicka till en smula. Han menade dock att det framförallt handlade om tid, att förnybar energi inte kan införas på stor skala hur snabbt som helst. Han menade att mycket kommer att hända inom förnybar energi framöver men att det ändå kommer att vara ganska insignifikant i det stora hela inom de närmaste decennierna. BP uppskattar att förnybar energi uppgår till 6-7 % av den totala primära energiproduktionen år 2030. En observation här är att de antar en linjär ökning enligt nuvarande trend, vilket många säkert anser är en väldigt pessimistisk uppskattning. Han bjöd även på ett annat nämnvärt citat:

Jag kan inte förstå hur man kan få släppa ut koldoixid utan att betala för sig

Han hade fyra huvudbudskap med sitt tal:

  • Kol borde ersättas med gas
  • Förnybara alternativ måste stödjas av policy
  • Energieffektivitet är jätteviktigt
  • Ett pris på koldoixid bör införas globalt

 

Publicerad den 9 december, 2013 av Oskar Englund under kategori(er) Blogg, NWD, samt under etikett(er).

Visa modereringspolicyn